"Promising Democracy. Parties, Citizens and Election Promises", av Elin Naurin (Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 2009)
Att politiker inte går att lita på och att de bryter mot sina vallöften är en vanlig uppfattning, att döma av olika enkätundersökningar i både Sverige och andra länder. Vad färre vet är att detta av allt att döma är en myt. Faktum är nämligen att både svensk och internationell forskning på området visar att politiker i regel håller en klar majoritet av de löften som ställs ut i valmanifest och handlingsprogram. Detta framkommer av Elin Naurins nya bok och avhandling, "Promising Democracy". I den har hon bland annat undersökt i vilken utsträckning de socialdemokratiska regeringarna 1998-2002 och 2002-2006 uppfyllde sina vallöften, och kommer fram till att 89 procent av deras vallöften uppfylldes helt eller delvis.
Med andra ord finns det inget egentligt stöd för tesen att politiker inte håller sina vallöften, även om kraftiga majoriteter enligt olika mätningar visar att svenskarna tror att politiker är löftesbrytare. Detta leder till vad Naurin kallar löftesparadoxen, vilken hon sedan undersöker och försöker förklara i boken. Utan att gå allt för djupt in i resultaten visar de inte bara att det råder en motsats mellan "verkligheten" (i vilken grad politiker uppfyller sina vallöften) och människors bild av "verkligheten" (myten att politiker är löftesbrytare), utan också att löften kan definieras på många olika sätt, och att människor tenderar att tolka uttalanden och förslag som löften trots att det inte är så de framställs i valmanifest och liknande dokument. Med andra ord; när människor hävdar att politiker inte håller sina löften tenderar de att utgå från en vidare, ibland mycket vidare, definition av löften än vad både forskare och politiker gör.
Överlag är detta en mycket intressant och läsvärd bok, och den kan rekommenderas till såväl politiker (som omotiverat ofta anklagar varandra för att bryta löften) som journalister (som – även om det inte ingår i undersökningen – ofta framställer politiker som om deras vallöften inte går att lita på) och medborgare (som omotiverat ofta tror att politiker inte går att lita på). Kan man spräcka myten att politiker inte går att lita på vore det en välgärning. Om det är något jag saknar i boken är det annars att den inte undersöker hur medierna och journalistiken framställer frågan om politikers vallöften och om de går att lita på, men jag förstår samtidigt att man måste göra avgränsningar. Det ska därför inte ses som kritik mot boken, utan snarare som ett förslag till vidare forskning. (2008-10-22) (B/A)
"The Internet and Democratic Citizenship. Theory, Practice and Policy", av Stephen Coleman & Jay G. Blumler (Cambridge University Press, 2009)
Ända sedan Internet började få sitt publika genomslag i mitten och slutet av 1990-talet har diskussionen om hur Internet och så kallade "nya medier" kommer att påverka demokratin präglats av två skolor. Om än förenklat har "utopisterna" stått mot "dystopisterna". Enligt utopisterna har Internet potentialen att bidra till omvälvande och för demokratin positiva förändringar. Eftersom Internet gör det möjligt för alla att publicera sig elektroniskt samtidigt som Internet till skillnad från de traditionella massmedierna möjliggör interaktiv kommunikation, hoppas och tror "utopisterna" att Internet ska revolutionera demokratin genom att öka det demokratiska deltagandet, bredda och fördjupa den politiska debatten, och minska avstånden mellan de samhälleliga eliterna och folket. Mot dem står emellertid "dystopisterna", som menar att Internet i sig inte förändrar särskilt mycket när det gäller demokratin och dess sätt att fungera. De faktorer som påverkar om och i vilket utsträckning människor engagerar sig politiskt eller i debatten går enligt dem djupare än att de låter sig förändras annat än på ett ytligt plan av förändringar i kommunikationsteknologin. Om "utopisterna" tror på radikala förändringar till följd av Internet och andra "nya medier" tror "dystopisterna" snarare på en evolutionär och tämligen långsam förändringsprocess där det mesta fortsätter vara "business as usual".
Samtidigt som forskningen hittills huvudsakligen gett "dystopisterna" rätt, har motsättningen mellan de båda skolorna ofta varit ofruktbar. Ur det perspektivet är "The Internet and Democratic Citizenship" mycket välkommen. Av alla de böcker jag själv har läst på området hittills är detta den bok som lyckas bäst med att hitta en balans mellan de båda skolorna. Samtidigt som författarna hoppas och tror att Internet kan fördjupa och förstärka demokratin, inser de problemen och svårigheterna och att de faktorer som påverkar demokratin och dess sätt att fungera är mycket djupgående. De pekar också på att Internet och nya medier i sig knappast kan fördjupa och förstärka demokratin, om en sådan utveckling inte stöds politiskt och administrativt från olika politiska institutioner. Utifrån det lägger de fram ett antal förslag på reformer som skulle kunna bidra till att tillvara ta Internet och digitala mediers demokratiska potential.
Om man är intresserad av frågor som rör Internet, digitala medier och demokratin är detta en bok som starkt kan rekommenderas. Den erbjuder inga enkla lösningar, men den analyserar problemen med att använda Internet och digitala medier för att fördjupa demokratin på ett mycket initierat och nyansrikt sätt, och den pekar på möjliga vägar att använda dessa kommunikationsteknologier för att fördjupa och förstärka demokratin. Den visar också på en väg bort från den förenklade och ofruktbara debatten mellan "utopister" och "dystopister". Genomgående är den dessutom mycket välskriven. Sammantaget gör det boken mycket läsvärd. (2009-10-12) (B/C)
"Economic Voting and Issue Ownership. An Integrative Approach", av Johan Martinsson (Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 2009)
Två av de mest framträdande teorierna internationellt vad gäller förklaringar till hur människor röstar är teorin om ekonomiskt röstande och teorin om sakägarskap (issue ownership). Mycket förenklat handlar teorin (eller snarare teorierna) om ekonomiskt röstande om att att ekonomins utveckling och styrka har en stor betydelse för att förklara hur människor röstar. Enligt dessa teorier belönar människor regeringen när ekonomin går bra och straffar regeringen när ekonomin går dåligt. Enligt teorin om sakägarskap "äger" olika partier olika frågor, i den meningen att de betonar dessa frågor särskilt mycket och uppfattas av väljarna som om de prioriterar dessa frågor, samtidigt som människor upplever att partierna är särskilt kompetenta att hantera olika frågor. Ett mycket bra exempel på sakägarskap i den svenska politiska historien handlar om arbetslöshetsfrågan, som socialdemokraterna traditionellt sett – fram till valet 2006 – har "ägt". En förutsättning för att en fråga ska få betydelse på valdagen är dock att den uppfattas som viktig bland väljarna. Utifrån teorin om sakägarskap belönas ett parti som uppfattas äga en viss fråga om eller när den frågan står högt på dagordningen.
Samtidigt hänger frågan om arbetslösheten och ekonomins utveckling samman, vilket teoretiskt kan leda till olika effekter beroende på om regeringen "äger" frågan om arbetslösheten eller inte. För att ge ett exempel från boken: Om arbetslösheten stiger leder det rimligen till negativa bedömningar vad gäller ekonomins utveckling. Det i sin tur leder rimligen till minskat stöd för regeringen. Om arbetslösheten stiger leder det samtidigt till att fler anser att arbetslöshetsfrågan är viktig. Om den sittande regeringen "äger" arbetslöshetsfrågan kan det leda till att sakägarskapet motverkar den negativa effekten av sämre ekonomi, medan den ökade arbetslösheten kan förstärka den negativa effekten av sämre ekonomi om den sittande regeringen inte äger arbetslöshetsfrågan. Med andra ord kan sakägarskapet antingen förstärka eller försvaga effekten av en sämre ekonomisk utveckling vad gäller stödet för den sittande regeringen respektive oppositionen.
Åtminstone teoretiskt: om det också förhåller sig så i praktiken och vad gäller Sverige är grundfrågan i den här boken, som också är författarens avhandling i statsvetenskap. I den försöker författaren integrera teorierna om ekonomiskt röstande och sakägarskap och testa den integrerade modellen på Sverige och frågan om just arbetslösheten. Det är en mycket intressant undersökning och avhandling, som kan rekommenderas forskare och studenter som intresserar sig för ekonomiskt röstande och sakägarskap. Eftersom det är en avhandling vänder den sig i första hand till andra forskare, vilket gör att den kan uppfattas som svårläst om man inte redan är insatt på området, men för dem som har de nödvändiga förkunskaperna är det en mycket intressant bok som starkt kan rekommenderas. (2009-09-23) (C)
"Modernization, Cultural Change, and Democracy. The Human Development Sequence", av Ronald Inglehart & Christian Welzel (Cambridge University Press, 2005)
Hur ser egentligen de processer som leder till mänsklig utveckling och modernisering ut? Det är grundfrågan i den här mycket intressanta boken, som presenterar en reviderad version av moderniseringsteorin. Empiriskt bygger boken på de omfattande globala enkätundersökningar som genomförts sedan början av 1980-talet och som kallas World Values Survey, och som numera omfattar över 100 länder. Enligt teorin som presenteras och prövas i boken är modernisering en process där socioekonomisk utveckling leder till kulturella värderingsförändringar, vilka i sin tur leder till krav på demokrati (i länder där demokrati inte existerar) eller fördjupad demokrati (i länder som redan är demokratiska). Vad gäller de kulturella värderingsförändringarna är två dimensioner särskilt centrala. Den första dimensionen handlar om traditionella respektive sekulära-rationella värderingar, medan den andra handlar om överlevnads/materialistiska värderingar respektive postmaterialistiska/självförverkligande värderingar. Enligt författarna innebär övergången från jordbruks- till industrisamhället ett värderingsskifte där traditionalistiska värderingar successivt ger vika för sekulära-rationella värderingar, medan övergången från industri- till service- eller det postindustriella samhället innebär att överlevnads/materialistiska värderingar successivt ger vika för postmaterialistiska eller självförverkligande värderingar. Det kan låta abstrakt, men vad det bland annat innebär är att ju mer ekonomiskt avancerade länder är, desto större är sannolikheten att det präglas av värderingar som betonar tolerans, självbestämmande, demokrati och självförverkligande, och desto större är sannolikheten att befolkningen kräver demokrati (om landet inte redan är demokratiskt) eller fördjupad demokrati (om landet är demokratiskt). En del av detta resonemang är att det inte är demokratiska institutioner som skapar demokratiska medborgare, utan medborgare med demokratiska värderingar som skapar och är en förutsättning för en fungerande demokrati. Demokrati är därmed något som inte kan skapas uppifrån eller utifrån, om medborgarna inte bär på värderingar som är kompatibla med demokratin.
De resonemang som förs och den teori som prövas i boken är givetvis mer mångfacetterad och komplex än vad beskrivningen ovan ger sken av, men grunden i teorin är genomgående att modernisering är en process där socioekonomisk utveckling leder till värderingsförändringar som leder till demokrati – och inte tvärtom. För den som är intresserad av demokratiteori och demokratitrender, moderniseringsprocesser, betydelsen av kulturella värderingar eller skillnader och likheter mellan länder vad gäller kulturella värderingar är detta en bok som starkt kan rekommenderas. För egen del tycker jag att det är en av de mest intressanta och stimulerande böckerna jag läst på länge, och skulle inte bli förvånad om den i framtiden kommer att räknas som en klassiker. (2009-08-31) (B/C)
"Epic Journey. The 2008 Elections and American Politics", av James W. Ceaser, Andrew E. Busch & John J. Pitney Jr. (Rowman & Littlefield, 2009)
Det här är en av de senaste i raden av böcker om förra årets amerikanska presidentval – och en av de mest läsvärda. I samband med varje amerikanskt presidentval sedan 1992 har Ceaser och Busch publicerat en bok om valet, och deras böcker har kommit att tillhöra dem som "måste läsas" om man följer eller är seriöst intresserad av amerikanska val. Precis som tidigare böcker beskriver och analyserar "Epic Journey" såväl primärvalskampanjerna som presidentvalskampanjerna och valen till kongressen och i delstaterna, och genomgående är beskrivningarna och analyserna intressanta och välgrundade – med ett undantag. I den här boken förekommer det vid flera tillfällen påståenden om att de amerikanska medierna otillbörligt gynnade Obama, och det är något som det, åtminstone än så länge, inte finns något forskarmässigt stöd för. Vid sidan av det är analyserna välgrundade, och boken är genomgående lättillgänglig och välskriven. Den kan absolut rekommenderas dem som är intresserade av amerikansk politik och amerikanska kampanjer. (2009-06-25) (B/A)
"The Year of Obama. How Barack Obama Won the White House", av Larry J. Sabato (red) (Longman, 2009)
"The Elections of 2008", av Michael Nelson (red) (CQ Press, 2009)
Så här cirka ett halvår sedan det amerikanska presidenvalet börjar den andra vågen böcker om valet och valkampanjerna publiceras. Jämfört med den första vågen böcker om valet – som släpptes redan i början av året och som betonade journalistiska beskrivningar eller faktaredovisningar baserade på exit polls – utmärks böckerna i den andra vågen av något djupare och teoretiskt orienterade analyser.
Två av de nyligen släppta antologierna om 2008 års presidentval är "The Year of Obama", redigerad av Larry J. Sabato, och "The Elections of 2008", redigerad av Michael Nelson. Båda böckerna innehåller en rad kapitel som beskriver och analyserar olika aspekter av 2008 års val, till exempel primärvalskampanjerna, valutgången vad gäller både president- och kongressvalet och vad valresultaten betyder långsiktigt, mediebevakningen och mediernas roll, hur valkampanjerna bedrevs, och betydelsen av olika lagar och regler när det gäller exempelvis kampanjfinansieringen. Om man är intresserad av amerikansk politik och politisk kommunikation i allmänhet, och 2008 års val i synnerhet, är båda böckerna klart läsvärda. Överlag präglas dock "The Elections of 2008" av djupare och därför mer intressanta analyser. Samtidigt som båda böckerna är välskrivna och intressanta skulle jag därför, om jag skulle rekommendera någon att läsa enbart en av dessa två böcker, i första hand rekommendera "The Elections of 2008". (2008-05-14) (B)
"The American Anomaly. U.S. Politics and Government in Comparative Perspective", av Raymond A. Smith (Routledge, 2008)
Om man är intresserad av likheter och skillnader – med betoning på skillnader – mellan USA och andra västliga demokratier är det här en bok som starkt kan rekommenderas. Den har formen av en introduktionsbok och är både välskriven och mycket lättillgänglig. För att vara en introduktionsbok är den också förhållandevis heltäckande, och diskuterar "den amerikanska anomalin" när det gäller såväl den konstitutionella ordningen som den lagstiftande, verkställande och dömande makten samt när det gäller valsystem, röstning, partier och intressegrupper, och politiska åsikter och värderingar. Boken bör vara av intresse för alla som är intresserade av komparativ politik, och för dem som i egenskap av studenter, forskare, journalister eller politiker är intresserade av eller har behov av att förstå USA och hur USA skiljer sig från andra länder såsom Sverige. (2009-03-24) (A)
"How Barack Obama Won. A State-By-State Guide to the Historic 2008 Presidential Election", av Chuck Todd och Sheldon Gawiser (Vintage, 2009)
Trots att det bara är ett par månader sedan det amerikanska presidentvalet har de första böckerna om valet redan publicerats. En av dessa är "How Barack Obama Won" av Chuck Todd och Sheldon Gawiser, vilka båda arbetar vid NBC news. Boken bygger på exit polls och innehåller en detaljerad genomgång av hur valet gick i samtliga delstater. Betoningen ligger på faktaredovisning snarare än analys, vilket också hänger samman med den snabba publiceringen. Mängden siffror och detaljer gör att boken i första hand vänder sig till dem som är verkligt intresserade av valutgången och vad den säger om Republikanernas och Demokraternas möjligheter inför kommande val; för de som är mer allmänt intresserade kan boken säkert upplevas som om man drunknar i detaljer och siffror. Samtidigt är boken välskriven, och för de som är verkligt intresserade av valutgången och vad den säger om framtida val kan boken rekommenderas. Sedan kommer det med all säkerhet publiceras andra böcker där betoningen på analys och teori är starkare än i den här boken. (2009-01-19)
"Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006", av Henrik Oscarsson och Sören Holmberg (Norstedts juridik, 2008)
Det här är en bok som bör ses som obligatorisk läsning om man är intresserad av svensk politik i allmänhet och svenskt väljarbeteende i synnerhet. Som alltid när Henrik Oscarsson och Sören Holmberg skriver böcker är detta en mycket intressant bok, fullmatad av data och fakta när det gäller svenskt väljarbeteende. Som alltid är den också mycket välskriven för alla som inte är allergiska mot siffror. Boken bygger huvudsakligen på valundersökningen 2006, den mest omfattande svenska undersökningen av svenskarnas opinioner och valbeteende. Till de områden som undersöks hör bland annat varför alliansen vann och varför socialdemokraterna förlorade regeringsmakten, väljarrörligheten, den politiska misstron, varför väljarna röstar som de gör, partiernas framgångar och motgångar i olika befolkningsgrupper och partiernas väljarprofiler, samt partiledarnas betydelse. Om man söker information om svenska väljare eller vill förstå varför den borgerliga alliansen vann är detta en bok som definitivt bör läsas. Detsamma gäller om man är politiker eller politiskt strateg med sikte mot valet 2010, journalist som bevakar politiska frågor, eller forskare eller student som ägnar sig åt svensk politik och svenska väljare. (2008-12-10) (A/B)
"European Elections & Domestic Politics. Lessons from the Past and Scenarios for the Future", av Wouter van der Brug & Cees van der Eijk (red) (University of Notre Dame Press, 2007)
Nästa år är det dags för nästa val till Europaparlamentet. Som vanligt kommer det antagligen bli diskussioner om att väljarna, medierna och partierna inte bryr sig lika mycket om det valet som valen till riksdagen. Det är dock inte särskilt förvånande: Europaparlamentsval brukar räknas som "second-order national elections", det vill säga som andra-rangens nationella val. Vad det betyder är inte bara att de tillmäts mindre betydelse än nationella val, utan också – och kanske framförallt – att de behandlas som nationella val trots att de egentligen avser Europaparlamentet. På samma sätt fungerar det ofta med lokala val i länder där man har skilda valdagar för nationella och lokala val.
I den här boken står väljarnas beteenden i samband med tidigare Europaparlamentsval i fokus, men också hur dessa val hänger samman med den nationella politiken i EU:s medlemsländer. Det är förklaringen till den till synes paradoxala titeln: Europeiska val och nationell politik. Boken samlar en rad av de ledande europeiska forskarna när det gäller väljarbeteende, medier och politik i relation till EU och Europaparlamentsvalen. Om man är intresserad av väljarbeteende i allmänhet och Europaparlamentsvalen och hur de hänger samman med den nationella politiken i synnerhet är det en bok som kan rekommenderas. (20080826) (C/B)
"Unconventional Wisdom. Facts and Myths about American Voters", av Karen M. Kaufmann, John R. Petrocik & Daron R. Shaw (Oxford University Press, 2008)
I raden av böcker om amerikansk politik som släpps nu inför höstens presidentval finns det många man kan bortse från, men också många som är riktigt bra och intressanta. "Unconventional Wisdom" tillhör tveklöst den senare kategorin. I boken dissekerar författarna, samtliga ledande statsvetare, en rad påståenden om amerikanska väljare som förekommer i debatten och granskar vilket stöd det egentligen finns för dem. Målet är att försöka avgöra vad som är sant och vad som är myter. Några av de områden de tar upp handlar om amerikanernas förhållande till partierna, graden av polarisering bland väljarna, valkampanjernas betydelse och effekter, de ungas väljarbeteenden samt hur Demokraterna respektive Republikanerna påverkas av det låga valdeltagandet – eller hur de skulle påverkas om valdeltagandet ökade. Genomgående bygger boken på gedigen forskning och är mycket välskriven. Boken kan starkt rekommenderas till dem som är intresserade av väljarbeteende i allmänhet och amerikanernas väljarbeteende i synnerhet. Dessutom är själva idén – att ta upp ett antal vanligt förekommande påståenden och granska vilken stöd det finns för dem och vad som är myter respektive fakta – lysande; en sådan bok borde skrivas även på svenska och utifrån svenska förhållanden. (20080810) (B/C)
"The American Voter Revisited", av Michael S. Lewis-Beck, William G. Jacoby, Helmut Norpoth & Herbert F. Weisberg (University of Michigan Press, 2008)
Om man skulle utse en bok som har haft mer betydelse än alla andra när det gäller forskningen kring väljare och väljarbeteende, är "The American Voter" av Angus Campbell, Philip E. Converse, Warren E. Miller och Donald E. Stokes – utgiven 1960 – antagligen den bok som skulle nämnas av flest forskare i statsvetenskap. Det är en klassiker vars genomslag och betydelse för den fortsatta forskningen knappast kan överskattas.
Nästan 50 år senare släpper en ny kvartett statsvetare "The American Voter Revisited", vilket inte bara är en uppföljare: Det är ett försök att så långt som möjligt genomföra exakt samma studier utifrån samma teoretiska grund – men med ett nytt empiriskt material. Där "The American Voter" byggde på de amerikanska valundersökningarna från 1952 och 1956, bygger "The American Voter Revisited" på de amerikanska valundersökningarna från 2000 och 2004.
Genom likheterna i teoretisk grund och empiriskt upplägg kan författarna på punkt efter punkt jämföra "the American Voter" på 1950-talet och i början av 2000-talet, vilket är mycket intressant. Om man är intresserad av förändringar över tid vad gäller väljare och väljarbeteende är det här en bok som "måste" läsas. Dessutom innehåller varje kapitel en sektion där författarna reflekterar över och kommenterar de teorier och resultat som först presenterades i "The American Voter", liksom de kontroverser som funnits inom forskningen på olika områden relaterade till "The American Voter" och dess teorier och resultat. Till detta kommer att "The American Voter Revisited" innehåller vad som antagligen är de mest omfattande studierna så här långt av väljarna och deras beteenden i samband med de två senaste presidentvalen, och att boken genomgående är skriven på ett lättillgängligt och pedagogiskt sätt.
Sammantaget gör allt detta att "The American Voter Revisited" är en av de bästa och mest intressanta böckerna om väljarbeteende som jag har läst på länge, och den kommer med stor sannolikhet också att räknas till klassikerna på området. Den kan definitivt rekommenderas alla som är intresserade av teori och forskning kring väljare och väljarbeteende. (20080723) (B/A)
"Political Communication and Deliberation", av John Gastil (Sage, 2008)
För några år sedan läste jag ett flertal böcker om deliberativ demokrati, vanligtvis kallad samtalsdemokrati på svenska. Det var en del av arbetet med boken "Den medialiserade demokratin", som bland annat utvecklade en "teori" om vilka normativa krav olika demokratimodeller ställer på medierna och journalistiken. När det gäller just samtalsdemokratin blev jag många gånger frustrerad av böckerna; även om de var intressanta, var resonemangen ofta så abstrakta att de var svåra att bryta ned på en nivå där det gick att bedöma, utvärdera, ibland även förstå, vad samtalsdemokratin egentligen innebär och vilka krav den ställer på medborgare, politiker, medier och andra.
Mot den bakgrunden tycker jag att John Gastil´s nya bok "Political Communication and Deliberation" är mycket välkommen och läsvärd. I den förklarar Gastil inte bara vad deliberation och samtalsdemokrati innebär på ett enkelt sätt. Han utvecklar också enkla och tydliga kriterier för att bedöma i vilken grad olika aktörer eller sammanhang (exempelvis möten mellan medborgare och beslutsfattare) är deliberativa. Det gör boken mycket läsvärd om man är intresserad av deliberativ demokrati, inte bara som abstrakt politisk teori utan också som konkret praktik. I boken kopplar Gastil också samman forskningen kring politisk kommunikation och deliberation. Fokus ligger dock på deliberation och deliberativ demokrati snarare än på politisk kommunikation, även om båda områdena behandlas. Boken har karaktären av att vara en lärobok och är genomgående pedagogiskt skriven. Den kan absolut rekommenderas om man är intresserad av deliberation och deliberativ demokrati. (20080607) (B)
"A Divider, Not A Uniter. George W. Bush and the American People", av Gary C. Jacobson (Pearson Longman, 2007)
När George W. Bush kampanjade inför det amerikanska presidentvalet 2000 gjorde han det under parollen "A uniter, not a divider". Till skillnad från Clinton och andra tidigare presidenter hävdade Bush att han hade förmågan att ena det amerikanska folket och minska polariseringen i amerikansk politik. Trots alla olikheter i övrigt är det en retorik som faktiskt påminner om den som Barack Obama använder sig av i det demokratiska partiets pågående primärvalskampanj.
Ganska snart visade det sig emellertid att Bush var allt annat än någon med förmåga att ena det amerikanska folket, och under hans tid som president har polariseringen - med undantag för tiden närmast efter terrorattackerna 2001 – ökat kraftigt. Faktum är att ingen amerikansk president sedan andra världskriget har varit lika polariserande som George W. Bush, och idag är polariseringen i amerikansk politik mer omfattande än någonsin förr.
I den här boken ger sig statsvetaren Gary C. Jacobson i kast med att undersöka och analysera polariseringen i amerikansk politik under de senaste 60 åren, med särskilt fokus på frågan varför polariseringen har varit större än någonsin under Bush’s tid som president. Boken bygger på en omfattande empiri men är samtidigt skriven för en bredare publik. Kombinationen gör att boken både är mycket övertygande och samtidigt lättillgänglig. För de som är intresserade av amerikansk politik och/eller de mekanismer som bidrar till att öka eller minska den politiska polariseringen i ett land är det en bok som starkt kan rekommenderas. (20080413) (B)
"Change and Continuity in the 2004 and 2006 Elections", av Paul R. Abramson, John H. Aldrich & David W. Rohde (CQ Press, 2007)
Om man är intresserad av amerikansk politik och trender i amerikanernas politiska beteenden, är detta en bok som starkt kan rekommenderas. På ett heltäckande sätt beskriver och analyserar författarna det amerikanska presidentvalet 2004 samt kongressvalen 2004 och 2006, med fokus på hur människor röstade och hur deras röstande hänger samman med bland annat social tillhörighet, partiidentifikation, sakfrågeuppfattningar, ideologi, samt utvärderingar av eller uppfattningar om sittande ledamöter och deras utmanare. Till skillnad från många andra böcker, som fokuserar på den nationella nivån, belyser den här boken även delstatsnivån. Till det kommer att författarna genomgående sätter resultaten för valen 2004 och 2006 i ett historiskt perspektiv, vilket ger boken ytterligare djup och perspektiv, samtidigt som det nyanserar bilden av ett USA som är skarpt uppdelat i blåa och röda delstater. Sammantaget gör detta att boken är mycket läsvärd om man är intresserad av amerikansk politik och väljarbeteenden. (20071125) (B/C)
"The Oxford Handbook of Political Behavior", av Russell J. Dalton & Hans-Dieter Klingemann (red) (Oxford University Press, 2007)
Om man är intresserad av den senaste forskningen kring frågor som rör människors politiska beteenden finns det knappast någon bättre bok att läsa än den här. Boken innehåller totalt sett 49 kapitel, och varje enskild kapitel innehåller en genomgång och analys av forskningsläget inom något delområde som är relaterat till människors politiska beteenden. Författarna är genomgående ledande statsvetare, och bland dem återfinns tre svenskar: Sören Holmberg, Staffan Kumlin och Thorleif Pettersson. Genomgående tycker jag även att kapitlen är mycket välskrivna och förhållandevis lättillgängliga. Den kan med andra ord starkt rekommenderas, och forskar man kring något område som rör politisk beteende bör den närmast ses som obligatorisk läsning. (20070909) (B)
"Post-Broadcast Democracy. How Media Choice Increases Inequality in Political Involvement and Polarizes Elections", av Markus Prior (Cambridge University Press, 2007)
Det här är en av de bästa böckerna jag har läst på länge, och den kan rekommenderas alla som är intresserade av medier och demokrati. För politiker med inflytande över mediepolitiken bör boken ses som obligatorisk lästning.
På ett systematiskt och genomtänkt sätt undersöker Markus Prior vad förändringarna i USA:s medielandskap sedan 1950-talet har fått för konsekvenser, bland annat för människors politiska kunskaper, valdeltagande, politiska engagemang, och för graden av polarisering i amerikansk politik. Alla vet att medielanskapet har förändrats radikalt sedan den tid då det endast fanns en handfull TV-kanaler, men detta är den första boken som undersöker effekten av förändringarna. Genom den ökade valfriheten har det blivit allt enklare för människor både att informera sig själva och att undvika allt vad nyhetsjournalistik heter. Konsekvensen är att mediekonsumtionen har blivit allt mer splittrad och fragmenterad. De som är intresserade av samhälle och politik konsumerar mer nyhetsjournalistik, medan de som är framförallt är intresserade av underhållning väljer bort nyhetsjournalistiken. Den förra gruppen blir allt mer informerad, medan den senare gruppen blir allt mer mindre informerad. Som en konsekvens av att de som framförallt är intresserade av underhållning väljer bort nyheterna, minskar inte bara deras samhällskunskaper. Även deras politiska deltagande och valdeltagande minskar. Resultatet är ökande politisk ojämlikhet på en rad områden, med en uppenbar risk för försvagad demokrati.
Valfriheten när det gäller medier leder med andra ord till ökad politisk ojämlikhet och försvagad demokrati. Det är något att tänka på för alla som har någon makt eller inflytande över mediepolitiken. Ökad valfrihet är på många sätt en befrielse, och få vill tillbaka till en tid med mindre valfrihet och TV-monopol. Men ökad valfrihet kan också få negativa konsekvenser för demokratin. Det ställer krav på en genomtänkt mediepolitik, något som dessvärre är en akut bristvara i såväl USA som Sverige. Än så länge har utvecklingen inte gått lika långt i Sverige som USA. Just därför finns det all anledning att läsa den här boken, som dessutom har blivit prisbelönt av den amerikanska statsvetarföreningen. (20070819) (C/B)
"Det nya Sverige", av Sören Holmberg & Lennart Weibull (red) (SOM-institutet, 2007)
Det här är den senaste boken från SOM-institutet, där en lång rad resultat från den senaste SOM-mätningen redovisas och diskuteras. För den som inte känner till SOM-mätningarna är det Sveriges främsta återkommande vetenskapliga opinionsundersökning, som har genomförts årligen sedan 1986. För den som är intresserad av frågor som rör svenskarnas politiska åsikter, förtroende för politik och medier eller medieanvändning, för att bara nämna några exempel på frågor behandlas i "Det nya Sverige", är detta självklar läsning. Boken kan beställas via SOM-institutet. (20070724) (A)
"The Sentimental Citizen. Emotion in Democratic Politics", av George E. Marcus (Penn State Press, 2002)
I traditionell demokratiteori och empirisk demokratiforskning är det vanligt att betrakta känslor med betydande skepsis. Människan bör vara och agera rationellt, och i den mån känslornas betydelse diskuteras är det i regel i termer av att de förhindrar och står i motsatsställning till ett rationellt agerande. I politiska sammanhang är idealet den rationella människan, medan den känslosamma människan är en avvikelse. Ju mer människor kan förmås resonera och agera rationellt och utan hänsyn till känslor av olika slag, desto bättre. Men tänk om det är så att känslor är en förutsättning för rationellt och moraliskt handlande, och att den roll känslor spelar i politiken är demokratiskt positiv? Tänk om rationaliteten har sina rötter i känslorna? Detta är det perspektiv som utforskas i "The sentimental citizen", som utforskar och argumenterar för både känslornas betydelse för rationaliteten och i politiska sammanhang. Även om jag själv inte är övertygad om att författaren har rätt i sin positiva uppfattning av känslornas roll i just dessa sammanhang är det en mycket intressant bok, inte minst eftersom den utmanar etablerade perspektiv. Den är dessutom mycket välskriven. För den som är intresserad av demokratiteori och opinionsbildning är det därför en bok som kan rekommenderas. (20070716) (B)
"Media Concentration and Democracy. Why Ownership Matters", av C. Edwin Baker (Cambridge University Press, 2007)
Vilken betydelse har egentligen ägandet av medierna? Är ägandekoncentration ett problem eller inte? Går regleringar av ägandet av medierna att göra på ett sätt som inte strider mot press- och yttrandefriheten? Detta är några av de frågor som behandlas av Edwin Baker i hans nya bok. Systematiskt och nyanserat behandlar han argumenten för och emot huruvida ägandekoncentration är ett problem, hur problemet i så fall skulle kunna åtgärdas, och hur olika åtgärder går att förena med demokratins press- och yttrandefrihet. Resultatet är en mycket läsvärd bok, som kan rekommenderas både dem som är för respektive emot ökad lagstiftning på området. Själv tillhör jag dem som alltid har varit skeptisk till behovet av lagstiftning mot ägandekoncentrationen, men den här boken har faktiskt fått mig att ifrågasätta en del av mina egna argument. Kanske har Baker rätt i att åtminstone en viss ökad reglering inte bara är motiverad och förenlig med demokratin, utan att en väl fungerande demokrati kräver maktdelning inte bara inom politiken, utan också inom mediesfären? (20070326) (B/C)
"The Politics of Attention. How Government Prioritizes Problems", av Bryan D. Jones & Frank R. Baumgartner (University of Chicago Press, 2005)
Varje dag finns det en obegränsad mängd möjliga frågor och problem som politiker skulle kunna fokusera på och försöka lösa, men bara en liten del av dessa blir föremål för politiska handlingar. Den politiska dagordningen är begränsad, men frågan är varför politiska organ väljer att prioritera vissa problem framför andra. Den frågan står i fokus för den här boken, vars huvudtes är a) att politiska organ bör ses ur ett perspektiv som betonar processandet av information, och b) att nyckeln till politiskt beslutsfattande är vilka frågor som överhuvudtaget får uppmärksamhet från politiska aktörer.
Boken handlar med andra ord om hur den politiska dagordningen formas och vilka samband som finns mellan den politiska dagordningen och det politiska beslutsfattandet. Som sådan är den mycket intressant, och den teori som utvecklas i boken tror jag kommer få stort genomslag i den statsvetenskapliga forskningen framöver. Å andra sidan är det märkligt att författarna inte en enda gång refererar till den dagordningsforskning som har utvecklats under de senaste 30 åren inom medie- och kommunikationsvetenskapen. Här framstår det som om dagordningsteorin är en statsvetenskaplig uppfinning. Detta hänger samman med bokens största svaghet, vilket är att mediernas roll i sättandet av den politiska dagordningen knappast alls berörs.
Sammanfattningsvis är boken med andra ord mycket intressant och läsvärd för de som är intresserade av hur den politiska dagordningen sätts, men den är samtidigt ofullständig och visar bristande insikt i mediernas roll. Ett tips är därför att läsa den parallellt med Maxwell McCombs bok om mediernas dagordningsmakt (se tidigare boktips). (20070315) (B/C)
"Valets mekanismer", av Hanna Bäck & Mikael Gilljam (red) (Liber, 2006)
Det här är den tredje boken som ges ut inom ramen för forskningsprojektet "Demokratins mekanismer", och den här gången är det den valdemokratiska modellen, eller konkurrensdemokratin som den också brukar kallas, som står i fokus. Precis som i de tidigare böckerna medverkar en rad framträdande forskare, framförallt verksamma vid Göteborgs universitet. Kapitlen är generellt sett både intressanta och välskrivna, varför boken kan rekommenderas alla som är intresserad av demokratiteori och den svenska demokratin. Till skillnad från de tidigare böckerna i serien ägnas medierna den här gången en seriös uppmärksamhet. Även om det är lite märkligt att medierna tydligen anses intressanta endast i relation till valdemokratin (och inte deltagardemokratin) är de fyra kapitel som handlar om medierna – skrivna av Kent Asp, Nicklas Håkansson, Bengt Johansson och Bo Reimer – samtliga mycket läsvärda. Därmed kan boken rekommenderas även till dem som är intresserade av medierna i den svenska demokratin. (20061030) (B/C)
"On Political Equality", av Robert A. Dahl (Yale University Press, 2006)
När Robert Dahl, en av demokratiforskningens främsta namn, släpper en ny bok är det alltid intressant. Det gäller inte minst när ämnet för boken är den politiska jämlikheten. Å ena sidan är politisk jämlikhet det värde som ytterst legitimerar demokrati som politiskt styrelseskick; å andra sidan har och kommer det aldrig råda full politisk jämlikhet. Denna paradox och den politiska jämlikhetens betydelse och svårigheter behandlar Dahl på ett intressant och lättillgängligt sätt. Boken kan därför rekommenderas alla som är intresserade av demokratiteori och aktuell demokratidebatt. (20061024) (A/B)
"Deltagandets mekanismer. Det politiska engagemangets orsaker och konsekvenser", av Peter Esaiasson & Anders Westholm (red) (Liber, 2006)
Den här boken ingår som en del i forskningsprojektet "Demokratins mekanismer", som bedrivs av forskare vid universiteten i Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala. Som helhet är det forskningsprojektet mycket intressant, och detsamma gäller den här boken. I dess tretton kapitel analyserar och undersöker en rad framträdande forskare tidigare och ny forskning kring det svenska politiska deltagandet, dess orsaker och konsekvenser. Boken ger därmed en mycket god bild av det nuvarande kunskapsläget. Intressant är också ett avslutande meningsutbyte mellan Olof Petersson – som inbjuden kommentator – och bokens redaktörer. I sitt kapitel riktar Petersson bitvis skarp kritik mot den svenska forskningen på området, men repliken från redaktörerna är också den skarp. I akademiska sammanhang är det ganska ovanligt med ett sådant öppet meningsutbyte i skriftlig form, men det är mycket intressant att ta del av. Sammantaget ger boken därför inte bara en mycket god bild av det nuvarande kunskapsläget, utan också en intressant lektion i kritiskt tänkande. Den kan därför starkt rekommenderas. (20061015) (B/C)
"Handbook of Party Politics", av Richard S. Katz & William Crotty (red) (Sage, 2006)
Om man vill läsa en enda bok för att därigenom skaffa sig en mycket god bild av forskningen kring politiska partier, då kan "Handbook of Party Politics" starkt rekommenderas. På bokens drygt 500 sidor behandlas nästan alla aspekter av politiska partier globalt sett, från deras uppkomst och historia till organisatoriska aspekter, valkampanjer, medier och framtidsutsikter. Boken vänder sig dock till en publik som är van vid att läsa tämligen avancerad engelska och som har vissa förkunskaper. För den som är intresserad av en mer populärvetenskapligt hållen bok om politiska partier kan istället "Demokrati utan partier?" (se nedan) rekommenderas. (20060822) (C/B)
"Demokrati utan partier?", av Olof Petersson, Gudmund Hernes, Sören Holmberg, Lise Togeby och Lena Wängnerud (SNS Förlag, 2000)
Detta är SNS Demokratiråds rapport från 2000, som fortfarande är mycket aktuell. På ett lättillgängligt sätt beskriver och undersöker författarna vilken roll partierna har i allmänhet och i Sverige i synnerhet. De undersöker också relationen mellan partierna och medborgarna, medlemsutvecklingen i partierna och hur partierna styrs. Mest känd är boken antagligen för hypotesen att partierna kommer att vara helt utan medlemmar år 2013 om de fortsätter tappa medlemmar i samma takt som de har gjort sedan 1991. Sedan dess har utvecklingen dock stannat av. Med tanke på hur viktiga politiska partier är för att demokratin ska fungera, är det tur. Varför partierna är viktiga för demokratin framgår också tydligt både av den här boken och av "Handbook of Party Politics" (se ovan). För att citera ett känt uttalande från partiforskningen: Om partierna inte fanns skulle någon vara tvungen att uppfinna dem. (20060822) (A)
"Du stora nya värld", av Sören Holmberg & Lennart Weibull (red) (SOM-institutet, 2006)
De årliga SOM-mätningarna som genomförs vid Göteborgs universitet sedan 1986 är Sveriges viktigaste och mest heltäckande opinionsundersökning när det gäller frågor kring politik, medier och samhälle. I den nya boken "Du stora nya värld" rapporteras resultaten av årets SOM-mätning i totalt sett 34 kapitel. För den som är intresserad av den svenska opinionen och opinionsutvecklingen bör boken ses som självklar läsning, och i år är den extra intressant med tanke på riksdagsvalet. Boken kan beställas via SOM-institutet. (20060806) (A)
"Hearing the Other Side. Deliberative versus Participatory Democracy", av Diana C. Mutz (Cambridge University Press, 2006)
När jag i "Den medialiserade demokratin" behandlade samtalsdemokrati och deltagardemokrati som två olika demokratimodeller, fick jag av flera höra att samtalsdemokrati egentligen bara är en form av deltagardemokrati. Politiska samtal skulle med andra ord vara en av många andra former av deltagande. Teoretiskt anser jag dock att det är fråga om två olika demokratimodeller. Vad Mutz visar i denna bok är att det också empiriskt är fråga om olika modeller. Men inte bara det: Hon visar också att det finns en direkt motsättning mellan deltagar- och samtalsdemokratin. Ju mer människor diskuterar politiska frågor med människor som tycker annorlunda, desto mindre benägna är de nämligen att engagera sig politiskt. Och omvänt: De som är aktivt engagerade politiskt tenderar att framförallt diskutera politik med de som tycker likadant. Om ett samhälle vill öka det politiska deltagandet borde människor därför uppmuntras att diskutera politik med likasinnade och att undvika politiska diskussioner med de som tycker annorlunda. Om ett samhälle vill öka den politiska toleransen bör det uppmuntra politiska diskussioner mellan människor som tycker annorlunda, men därmed minskar sannolikheten att människor engagerar sig politiskt. Samtalsdemokrati och deltagardemokrati är inte bara två olika ideal – det ena idealet kan inte förverkligas utan negativa konsekvenser för det andra idealet.
Detta är mycket intressant, och boken – en framtida klassiker – kan starkt rekommenderas alla som antingen teoretiskt eller praktiskt är intresserade av eller arbetar med demokratifrågor. Den är dessutom mycket välskriven och lättillgänglig, vilket sammmantaget gör den till en av de bästa böckerna jag har läst på länge. (20060527) (B)
"Britan Votes 2005", av Pippa Norris & Christopher Wlezien (Oxford University Press, 2005)
Trots att det är mindre än ett år sedan det senaste parlamentsvalet i England har det redan publicerats flera böcker om valkampanjerna, mediernas roll och valutgången. En av dem är "Britain Votes 2005", redigerad av Pippa Norris och Christopher Wlezien. Boken innehåller 14 kapitel, varav ungefär hälften handlar om kampanjerna inför valet och hälften om valresultaten. Boken är genomgående välskriven och intressant. Den erbjuder därför utmärkt läsning för den som är intresserad av brittisk politik och för den som söker aktuella analyser av strategisk politisk kommunikation i Storbritannien. (20060501) (B)
"The European Voter. A Comparative Study of Modern Democracies", av Jacques Thomassen (red) (Oxford University Press, 2005)
Att väljarnas beteenden har förändrats under de senaste decennierna är ett ofta framfört påstående. Exempel på det som brukar nämnas är sjunkande valdeltagande, ökad väljarrörlighet, ökad röstsplittring och minskad partiidentifikation. Men hur vanliga är egentligen de här trenderna, och är det korrekt att tala om det i termer av trender? Det är några av de frågor som genomsyrar "The European Voter", en nyutkommen bok som bygger på unika data som möjliggör jämförelser mellan Sverige, Norge, Danmark, Holland, Tyskland och England. Till de frågor som studeras i och jämförs mellan de olika länderna hör partisystemen, valdeltagandet, de sociala strukturernas och partiidentifikationens betydelse för hur människor röstar samt betydelsen av partiledarna och vänster-högerskalan. Boken erbjuder mycket intressant läsning och intressanta resultat för den som är intresserad av människors väljarbeteenden och av hur Sverige liknar respektive skiljer sig från andra europeiska länder. För forskare och forskarstuderande inom dessa områden bör den närmast ses som obligatorisk läsning. (20060411) (C)
"Valet till Europaparlamentet 2004", av Henrik Oscarsson & Sören Holmberg m.fl. (Statistiska Centralbyrån, 2005)
Valen till Europaparlamentet brukar ofta betraktas och behandlas som "andra rangens val". Vare sig politiker, medier eller medborgare betraktar dem som lika viktiga som nationella val, vare sig i Sverige eller i andra länder. Valet till Europaparlamentet 2004 var inget undantag. Medierna bevakade valet mindre än tidigare Europaparlamentsval (se min och Erika Abramssons rapport "EU-parlamentsvalet: En dålig nyhet?"), och valdeltagandet sjönk till en ny rekordlåg nivå. Nu har den första heltäckande rapporten om valdeltagandet och valresultatet kommit, där inte minst Henrik Oscarssons och Sören Holmbergs analyser är intressanta och viktiga. Till de intressanta resultaten hör att Junilistans egna väljare uppfattade partiet som EU-motståndare, trots att det vill att Sverige ska vara kvar i EU. Att det var så beror med all sannolikhet både på att medierna rapporterade så lite om valet, och att rapporteringen framförallt handlade om det politiska spelet och inte om sakfrågorna. Rapporten kan beställas från www.scb.se. (20051216) (A/B)
"Lyckan kommer, lyckan går", av Sören Holmberg & Lennart Weibull (red) (SOM-institutet, 2005)
Om man är intresserad av aktuella trender i svenskarnas åsikter om och attityder till politik, samhälle och medier, finns det ingen bättre källa än de årliga SOM-undersökningarna. De har genomförts sedan 1986 och omfattar numera cirka 6000 personer. Varje år presenteras resultaten på ett lättillgängligt sätt i en bok, och "Lyckan kommer, lyckan går" är årets SOM-bok. Den borde läsas av alla som på ett eller annat sätt arbetar med eller är intresserad av det svenska opinionsläget. Boken kan beställas via SOM-institutet. (20051019) (A)
"Red over Blue. The 2004 Elections and American Politics", av James W. Ceaser & Andrew E. Busch (Rowman & Littlefield, 2005)
Den svenska nyhetsrapporteringen om amerikansk politik är ofta ytlig och präglad av stereotypa bilder. För den som vill få en fördjupad bild och en analys av USA inför, i samband med och efter 2004 års presidentval, kan "Red over Blue" starkt rekommenderas. Den beskriver och analyserar såväl primärvalskampanjerna som presidentvalskampanjerna och valen till kongressen och i delstaterna. Fokus ligger på partierna och kandidaterna – villkoren för dem, deras strategier och ageranden – snarare än på medierna. Boken bör dock vara av stort intresse både för de som är intresserade av partierna/kandidaterna och deras strategier, och de som i första hand är intresserade av den politiska kommunikationen. (20051011) (B)
"Leaders’ Personalities and the Outcomes of Democratic Elections", av Anthony King (red) (Oxford University Press, 2002)
En ständigt återkommande åsikt, inte minst i medierna, är att partiledarna betyder allt mer för hur människor röstar. Det är partiledarna som personer - deras sätt att vara och deras popularitet – som räknas, inte politikens sakinnehåll. Detta är emellertid en myt, både i Sverige och i andra länder som exempelvis USA, England och Tyskland. Det visar sig tydligt i "Leaders’ Personalities and the Outcomes of Democratic Elections", i vilken en rad framstående forskare från olika länder undersöker "partiledareffekten" från början av 1960-talet till början av 2000-talet (för svensk del har Oscarsson och Holmberg visat samma sak i "Väljare" – se nedan). Boken borde läsas av alla journalister innan de nästa gång skriver om partiledarnas betydelse, och kan rekommenderas alla som är intresserade av hur viktiga partiledarna som personer är - bortom myterna. (20050223) (B/C)
"Citizen Politics. Public Opinion and Political Parties in Advanced Industrial Democracies", av Russel J. Dalton (Chatham House, 2002)
Den här boken kan rekommenderas alla som är intresserade av aktuella demokratiteoretiska frågor i allmänhet, och frågor som rör människors politiska attityder och beteenden i synnerhet. Genom att väva samman teoretiska resonemang med aktuell forskning fokuserad på USA, England, Tyskland och Frankrike, har Dalton lyckats skriva bok som både är lättillgänglig och läsvärd för såväl "nybörjare" som "experter". Själv delar jag inte alltid de genomgående optimistiska tolkningar av demokratins utveckling och tillstånd som Dalton gör, men det förhindrar inte att boken är mycket läsvärd. (20041213) (A)
"The State of Democratic Theory", av Ian Shapiro (Princeton University Press, 2003)
Samtidigt som fler länder än någonsin är demokratiska, finns det många fortfarande obesvarade frågor om demokratins kärna, yttersta syfte, samband med fördelningen av makt och resurser, och kring olika demokratimodeller. I "The State of Democratic Theory" analyserar Shapiro dessa frågor på ett mycket tankeväckande och läsvärt sätt. Bland annat argumenterar han för att demokrati ytterst handlar om att minimera dominansen av de som har minst makt, mot strävan efter politisk enighet, för behovet av effektivare konkurrens mellan partierna och för en inkomstfördelning som är jämnare än den är idag – i synnerhet i USA. Boken kan starkt rekommenderas alla som vill få en inblick i demokratiteorins olösta frågor och borra djupare i demokratins utmaningar. (20041201) (C)
"On Democracy", av Robert A. Dahl (Yale University Press, 1998)
Robert Dahl tillhör en av de senaste decenniernas ledande demokratiforskare, och han har skrivit en lång rad böcker som behandlar olika aspekter av demokratin, dess förutsättningar, villkor och problem. För några år sedan gav han ut "On Democracy", i vilken han kortfattat och på ett lättillgängligt sätt sammanfattar forskningens och sina egna svar på några av de eviga frågorna kring demokratin. Den är mycket läsvärd, särskilt för den som söker en ingång i den mycket omfattande och ibland snåriga demokratiteoretiska litteraturen. (20040916) (A)
"Väljare. Svenskt väljarbeteende under 50 år", av Sören Holmberg och Henrik Oscarsson (Norstedts Juridik, 2004)
Den här boken borde vara obligatorisk läsning för alla som intresserar sig för trender och tendenser i svenskt väljarbeteende – journalister, forskare och partipolitiskt aktiva. Utifrån de senaste 50 årens valundersökningar beskriver och analyserar Holmberg och Oscarsson valdeltagandet, det politiska intresset, misstron mot politiker, partisympatier, personröstande, partiledarnas betydelse, den politiska kunskapens omfattning, orsaker och samband med väljarbeteendet, egenintressets betydelse vid röstandet, och mycket mer. Boken utgör en guldgruva av fakta – fakta som i flera fall spräcker vanligt förekommande myter, exempelvis om partiledarnas betydelse när svenskarna går till val. Den kan verkligen starkt rekommenderas. (20040701) (A/B)
"Parties without Partisans. Political Change in Advanced Industrial Democracies", av Russel J. Dalton & Martin P. Wattenberg (redaktörer) (Oxford University Press, 2000)
Den här boken har några år på nacken, men dess innehåll är fortfarande i högsta grad aktuellt. I "Parties without Partisans" undersöker och analyserar en rad ledande statsvetare internationella trender vad gäller exempelvis partiidentifikation, partiernas mobiliseringsförmåga, partimedlemskap, kampanjtekniker- och beteenden, och partiernas styrka i lagstiftningsprocessen och parlamentens arbetsprocesser. För den som vill förstå de politiska partiernas styrkor och svagheter, bortom enkla slagord om partiernas kris, är detta en mycket läsvärd bok. (20040617) (C)
"Demokratins mekanismer", av Mikael Gilljam & Jörgen Hermansson (red) (Liber, 2003)
Detta är en mycket intressant bok i vilken författarna på djupet diskuterar och problematiserar olika demokratimodeller, med fokus på vad de kallar valdemokrati, deltagardemokrati och samtalsdemokrati. Boken förutsätter vissa förkunskaper i demokratiteori, men om man har det och verkligen är intresserad av att fördjupa kunskapen om och förståelsen av de nämnda demokratimodellerna kan den här boken rekommenderas. (C)
"Den representativa demokratins principer", av Bernard Manin (SNS Förlag, 2003)
Detta är en mycket fascinerande och tankeväckande bok om den representativa demokratins historia och dess principer. På ett övertygande sätt visar Manin att motivet för den representativa demokratin är att våra valda representanter ska vara mer kvalificerade för politiskt beslutsfattande än människor i allmänhet, och därmed att politiska val i sig själva rymmer ett visst mått av elitism. I en tid när representativitet ofta behandlas som en fråga om i vilken utsträckning politiker som grupp utgör en spegel av befolkningens sammansättning i termer av kön, ålder, etnicitet osv, är Manins bok en påminnelse om att vi väljer politiska representanter för att de ska åstadkomma något – inte för att de ska likna människor i allmänhet. Om den sociala representativiteten vore det centrala skulle vi lika gärna kunna lotta fram våra representater istället för att välja dem. (B)
