"Red State, Blue State, Rich State, Poor State", av Andrew Gelman (Princeton University Press, 2008)
I den amerikanska debatten finns det en bild av att rika personer framförallt röstar på Demokraterna, vilket Republikanerna brukar använda sig av för att hävda att Demokraterna är partiet för eliterna. Men finns det någon sanning bakom den bilden, och vilket är förhållandet mellan ekonomiska förhållanden på delstatsnivå och individnivå och hur människor röstar? Detta är grundfrågan som undersöks i den här nyutkomna boken. I den visar författaren att det i stort är en myt att rika personer röstar på Demokraterna. Det är sant att rika delstater röstar Demokratiskt, men det är inte sant att rika personer gör det. Inom varje delstat – oavsett om den relativt sett är rik eller fattig – tenderar rikare personer att rösta Republikanskt. Ekonomiska faktorer är självklart inte det enda som styr eller påverkar hur människor röstar, och författaren granskar en rad andra påståenden om varför människor röstar som de gör och undersöker vilket stöd det finns för dem. Resultatet är en mycket intressant bok, som dessutom är välskriven och förhållandevis lättillgänglig. Är man intresserad av varför amerikaner röstar som de gör är det en bok som starkt kan rekommenderas. (2008-11-24) (B/C)
"The Opinion Makers. An Insider Exposes the Truth Behind the Polls", av David W. Moore (Beacon Press, 2008)
Under de senaste decennierna har opinionsmätningar blivit allt vanligare, och tillhör nu vardagen i moderna demokratier. Medierna både genomför, rapporterar om och tolkar mätningarna och deras resultat; politiska kandidater använder dem för att planera, genomföra och utvärdera sina kampanjer; vanliga medborgare läser och låter sig på olika sätt påverkas av dem. Det gäller såväl opinionsmätningar om vem som vinner och förlorar som om vad folket tycker i olika sakfrågor.
Men hur pålitliga är opinionsmätningar egentligen? Inte särskilt, om man får tro David W. Moore i den nyutkomna boken "The Opinion Makers". Det som gör den boken särskilt intressant är att författaren under flera år var en av de ansvariga på Gallup, ett av USAs främsta opinionsmätningsföretag. Han vet därmed från egna erfarenheter hur verksamheten går till och varför opinionsmätningar ibland – eller ofta(st) – ger missvisande bilder av folkets åsikter. Han redovisar också för ett flertal experiment som Gallup gjort genom åren där de exempelvis testat effekten av olika frågeformuleringar och svarsalternativ, och vars resultat inte har publicerats tidigare.
En sak är säker och välkänd bland forskare på området: Även om opinionsmätningar må vara den bästa metoden vi har för att undersöka folkets åsikter är det långtifrån en perfekt metod. Det beror inte bara på mätningarna i sig, även om de ofta är problematiska, utan också på att folket i många frågor helt enkelt inte har någon åsikt. Ändå svarar de på frågor som ställs i mätningarna, vilket gör svaren mycket känsliga för hur frågorna ställs, vad de handlar om, när de ställs och hur svarsalternativen är formulerade. Det gör att man aldrig kan utgå från en opinionsmätning och hävda att "detta tycker folket". Man bör inte förkasta dem, men inte heller tro på dem: Man bör snarare ta del av men förhålla sig skeptisk till dem och, inte minst, mediernas sätt att rapportera om dem.
För den som är insatt i den vetenskapliga litteraturen kring opinionsmätningar (och deras brister) innehåller boken inte särskilt mycket nytt, vid sidan av de många slående exempel han ger på hur folkets svar påverkas av fråge- och svarsformuleringar. Det räcker dock långt i sig, särskilt med tanke på att boken är mycket välskriven och lättläst. För dem – vanliga medborgare, politiker och journalister – som söker en introduktion till hur opinionsmätningar genomförs och problemen med dem kan boken starkt rekommenderas, både på grund av dess innehåll och för att den är skriven på ett väldigt lättillgängligt sätt. (2008-10-26) (A/B)
"Medierna: folkets röst?", av Olof Petersson (red) (SNS Förlag, 2008)
I den politiska opinionsbildningen intar medierna flera roller. Genom att ge röst till vissa men inte andra och genom de sätt som de gestaltar verkligheten bidrar medierna till att forma de bilder av verkligheten som människor utgår från när de formar sina opinioner. Genom att själva genomföra, rapportera om och tolka opinionsmätningar bidrar medierna också i mycket hög grad till att forma bilden av opinionen, vilken i sin tur påverkar människors opinioner. Teoretiskt sett skulle medierna därmed kunna fungera som kanal och förstärkare av folkets röst, men hur fungerar det i praktiken? Detta är ämnet för 2008 års rapport från SNS Demokratiråd, som samlar ledande forskare från flera olika länder: Olof Petersson, Sören Holmberg och jag själv från Sverige, Christina Holtz-Bacha och Wolfgang Donsbach från Tyskland, W. Lance Bennett från USA, Anker Brink Lund och Preben Sepstrup från Danmark samt Slavko Splichal från Slovenien. Till skillnad från tidigare års rapporter svarar varje författare för sitt eget kapitel, så även om samtliga kapitel handlar om medierna i opinionsbildningen – med särskilt fokus riktat mot medierna och deras sätt att använda opinionsmätningar – skiftar fokus från kapitel till kapitel.
Resultatet är en mycket intressant bok som kan rekommenderas alla som är intresserade av medierna i opinionsbildningen och hur medierna använder sig av opinionsmätningar – och till journalister och redaktionella ledare. En sak som framkommer mycket tydligt är att det finns klara brister vad gäller hur medierna använder opinionsmätningar och att medierna sällan fungerar som folkets röst – men också att en hel del av bristerna skulle kunna åtgärdas med relativt enkla medel. (20080818) (A/B)
"Förbannade lögner. Hur medier, företag och organisationer luras med statistik och hur du lär dig genomskåda det", av Peeter-Jaan Kask (Hjalmarson & Högberg, 2007)
Enligt ett känt talesätt finns det "lögn, förbannad lögn och statistik". Även om det uttalandet är mer slagkraftigt än rättvisande, är det sant att det finns många sätt att luras med statistik. Det är också lätt hänt att journalister och andra omedvetet använder statistik på ett sätt som ger helt felaktiga bilder av verkligheten. För dem och alla andra är detta en bok som starkt kan rekommenderas, som ett vaccin mot risken att lura andra eller själv bli lurad genom det sätt som statistik används på. Bokens främsta styrka är inte att den innehåller något nytt, utan att den med hjälp av en lång rad exempel på ett enkelt, slagkraftigt och mycket pedagogiskt sätt visar hur journalister, företag och andra använder statistik för att framställa verkligheten på ett sätt som gynnar dem själva – och hur man själv kan bli bättre på att tolka statistik. För både blivande och redan verksamma journalister borde boken närmast ses som obligatorisk läsning. (20080423) (A)
"The Illusion of Public Opinion. Fact and Artifact in American Public Opinion Polls", av George F. Bishop (Rowman & Littlefield, 2005)
"Som man frågar får man svar" är ett gammalt talesätt, och det är inte minst relevant när det handlar om opinionsundersökningar. Att undersöka den allmänna opinionen på ett tillförlitligt sätt är mycket svårt – och mycket svårare än det kan verka när man tar del av medierapporteringen kring olika opinionsundersökningar. Att svaren påverkas av hur frågorna är formulerade är bara ett skäl: andra faktorer som påverkar vilka resultat som ges av opinionsundersökningar är, för att bara ta några exempel, hur svarsalternativen är formulerade, hur kunniga människor är, och vad frågorna handlar om. Precis som inom all annan forskning är resultaten inte oberoende av mätmetoderna, vilket gör att den verkliga "allmänna opinionen" i princip alltid är mer komplex och mångfacetterad än vad opinionsundersökningar ger sken av. Den kan till och med vara icke-existerande, även om det finns opinionsundersökningar som "visar" att folket tycker si eller så. Det visar sig av experimentella undersökningar där människor tillfrågats om lagar som inte ens existerar – och där de har svarat och uttryckt åsikter för eller emot...
Mycket av det som presenteras som "den allmänna opinionen" i medierna eller av intressegrupper är mot den här bakgrunden en fiktion, en illusion. Det är den grundläggande tes som drivs i "The illusion of Public Opinion" av George F. Bishop. professor i statsvetenskap och en av de som forskat mest kring metodologiska frågor runt opinionsundersökningar. Att boken driver en tes gör dock inte att den ska ses som en debattbok. Tvärtom vilar den på mycket omfattande och gedigen forskning, och boken är fylld av välunderbyggda resonemang och intressanta exempel på hur svårt det är att mäta opinionen och på hur missvisande opinionsundersökningar ofta kan vara. För egen del tycker jag att det är en av de mest inspirerande och tankeväckande böckerna jag har läst på länge. Den kan verkligen starkt rekommenderas alla som på något sätt intresserar sig för opinionsfrågor, men inte minst forskare, journalister, informatörer och studenter inom dessa områden. För både forskare och journalister som någon gång skriver om opinionsundersökningar bör boken närmast ses som obligatorisk läsning. Att boken dessutom är mycket välskriven och bitvis rolig – åtminstone om man uppskattar absurditeter – gör den inte sämre. (20080224) (A/B)
"The SAGE Handbook of Public Opinion Research", av Wolfgang Donsbach & Michael W. Traugott (red) (Sage, 2008)
Ett av de mest svårdefinierade begreppen och ogripbara men samtidigt viktiga fenomenen som finns är troligen "opinionen" eller "den allmänna opinionen". Trots eller tack vare det är litteraturen på området enorm, och det kan vara svårt att orientera sig i forskningen på området. Desto mer välkommen är den här nya boken. Om man ska läsa en enda bok eller vill ta del av den mest aktuella kunskapen om någon aspekt av "opinionen", "den allmänna opinionen" eller opinionsbildning, är detta boken man bör läsa. Sammanlagt innehåller den 55 kapitel, och det är antagligen få som läser alla. Däremot finns det något i boken för alla som intresserar sig för opinionsforskning. Det finns en rad kapitel om opinioner och opinionsbildning, om opinionsforskningens historia, om olika teorier om opinionspåverkan, om mediernas roll i opinionsbildningen, och om hur man konstruerar enkäter och mäter opinionen. Om man ägnar sig åt att undersöka opinioner och opinionsbildning – som forskare, student eller kommersiellt – är detta en bok som bör betraktas som obligatorisk läsning. (20080216) (B/C)
"Attitudes, Personality and Behavior", av Icek Ajzen (Open University Press, 2005)
Vilka samband finns egentligen mellan människors attityder, åsikter, personligheter och beteenden? Kan man utgår från att en människa med en viss attityd beter sig på ett sätt som stämmer överens med attityden, och om så inte är fallet, vad kan egentligen förklara människors beteenden? Detta är några av de centrala frågor som ställs och undersöks i den här boken, som kan ses som en introduktionsbok till forskningen kring sambanden mellan å ena sidan attityder och personligheter, och å andra sidan beteenden. Författaren tillhör de ledande forskarna på området, och skriver generellt sett på ett förhållandevis lättillgängligt sätt. Vill man läsa bara en bok som sammanfattar forskningen på området kan den här boken därför starkt rekommenderas. (20070916) (B)
"Attitudes and Persuasion: Classic and Contemporary Approaches", av Richard E. Petty & John T. Cacioppo (Westview, 1996)
Den här boken hör till klassikerna inom litteraturen kring åsiktsbildning, övertalning och hur människor processar information. Första gången den gavs ut var redan 1981, men fortfarande känns den mycket aktuell. Den är dessutom pedagogiskt skriven och betydligt mer lättläst en många andra böcker på området. Som introduktionsbok fungerar den med andra ord mycket bra. I den här boken utvecklar författarna dessutom "the elaboration likelihood model", en av de centrala teorierna om hur människor processar information och hur det påverkar hur övertalningsbara vi är. Sammantaget kan boken därför rekommenderas alla som vill lära sig mer om åsiktsbildning, övertalning och hur människor hanterar information. (20070508) (B)
"Do Campaigns Matter?", av Thomas M. Holbrook (Sage, 1996)
Under de senaste månaderna har jag haft anledning att fördjupa mig i tidigare forskning om vilken eller vilka effekter som valkampanjer har. Av de böcker jag har läst så här långt, tror jag att detta är den bästa. På mindre än 200 sidor sammanfattar Holbrook vad tidigare forskning visar, samtidigt som han själv prövar en rad hypoteser. Inte minst viktigt är att han också försöker förklara hur det är möjligt att det så långt som ett halvår går att förutsäga hur ett val kommer att gå, samtidigt som opinionen påverkas av kampanjhändelser av typen politiska debatter. I det sammanhanget för han fram en modell som går ut på att det, givet strukturella faktorer som handlar om exempelvis hur det ekonomiska läget ser ut, finns ett "naturligt" valresultat, och att valrörelseeffekter ofta handlar om att föra det verkliga valresultatet närmare det naturliga valresultatet. Empiriskt hittar han också stöd för en sådan modell. Även om boken uteslutande handlar om USA, som på många avgörande sätt skiljer sig från Sverige när det handlar om kampanjer och deras effekter, är boken mycket läsvärd även för en svensk publik. Är man intresserad av kampanjeffekter, är detta en bok som man definitivt bör läsa. (20070403) (B/C)
"Capturing Campaign Effects", av Henry E. Brady & Richard Johnston (red) (University of Michigan Press, 2006)
I takt med sjunkande partiidentifikation och ökande väljarrörlighet har forskningen kring valkampanjer och kampanjeffekter fått förnyad aktualitet. Även forskare som tidigare resonerade som om valkampanjerna inte betyder särskilt mycket börjar tänka om, vilket på alla sätt är positivt. Samtidigt är det ofta svårt att studera och isolera kampanjeffekter. Ur det perspektivet är den här boken mycket välkommen. Delvis handlar den om kampanjeffekter som sådana, men det är lika mycket en bok om vetenskapliga metoder för att studera kampanjeffekter. Den riktar sig därmed i första hand till forskare och kräver en del förkunskaper, men om man har dessa är boken mycket läsvärd. Åtminstone så här långt är det den bästa och mest stimulerande boken jag har läst om att fånga kampanjeffekter. (20070128) (C)
"The Influentials. People Who Influence People", av Gabriel Weimann (State University of New York Press, 1994)
En av de kanske mest kända teorierna kring opinionsbildning och mediernas makt är den så kallade tvåstegshypotesen. Den formulerades redan i slutet av 1940-talet av Paul Lazarsfeld med kollegor. Vid den tiden sågs massmedierna av många som närmast allsmäktiga, men vad Lazarsfeld och kollegor visade var att informationen många gånger inte förmedlades direkt från medierna till medborgarna. Därmed påverkades människor inte direkt av medierna. Istället förmedlades informationen många gånger från medierna till vissa opinionsledare, som i sin tur förmedlade informationen vidare och påverkade människors opinioner. Informationen förmedlades i två steg, därav namnet tvåstegshypotesen. Under de kommande decennierna utsattes teorin emellertid för hård kritik och föll i vanrykte, innan den – tydligt utvecklad och omformulerad – fick en viss renässans under 1990-talet. Istället för att tala om tvåstegshypotes och opinionsledare fokuserade forskningen på "de inflytelserika" – vilka de, vad som utmärker dem, vilken påverkan de har och vilken roll medierna spelar i sammanhanget. Inte minst viktig i denna teoriutveckling var Gabriel Weimann, som i "The Influentials" går igenom, sammanfattar och vidareutvecklar forskningen kring tvåstegshypotesen och de inflytelserika. Är man intresserad av hur information och åsikter förmedlas och av "de inflytelserika", de som påverkar opinionen inte genom att framträda i medierna utan i den vardagliga interpersonella kommunikationen, då kan den här boken starkt rekommenderas. Visserligen har den nu några år på nacken, men det är fortfarande den bästa boken på området som jag har läst så här långt. (20070103) (B)
"How Voters Decide. Information Processing during Election Campaigns", av Richard R. Lau & David P. Redlawsk (Cambridge University Press, 2006)
Trots att politisk psykologi och väljarbeteende inte hör till de områden jag är allra mest insatt i, är det min bedömning att "How Voters Decide" är en framtida klassiker inom dessa forskningsområden. Såvitt jag vet är det den första boken som verkligen undersöker "den svarta lådan" – människors hjärnor och tankeprocesser – när de står inför ett val. Till frågorna som undersöks, huvudsakligen genom experiment, hör bland annat: Vilka strategier använder människor för att sålla bland tillgänglig information inför ett val? Vilka samband finns det mellan informationsstrategier och bland annat kön, ålder och utbildning? Vilken betydelse har minnet när människor ska välja? I vilken grad röstar människor korrekt? Vilken betydelse har den politiska kontexten – exempelvis antalet alternativ att välja mellan – för de informationsstrategier människor tillämpar? Boken känns ovanligt orginell, banbrytande och intressant, om än inte alltid särskilt lättillgänglig. För att kunna ha verklig glädje av den behöver man ha en del förkunskaper, men om man har det kan boken starkt rekommenderas. (20061113) (C)
"Oxford Handbook of Political Psychology", av David O. Sears, Leonie Huddy och Robert Jervis (red) (Oxford University Press, 2003)
Hur hänger människors politiska beteenden samman med deras personligheter? Hur påverkar känslor människors politiska åsikter och beteenden? Hur formas politiska intryck, och hur hänger värderingar, ideologier och politiska attityder samman? Hur omfattande är mediernas makt och hur interagerar individpsykologiska processer med mediernas innehåll? Detta är bara några av de frågor som det forskas om inom den politiska psykologin, och som behandlas i den intressanta boken "Oxford Handbook of Political Psychology". Trogen handboks-formatet är syftet med denna bok att på en rad områden ge en aktuell översikt och sammanfattning av forskningsläget. För den som är intresserad av politisk psykologi och som söker en aktuell kunskapsöversikt kan denna bok därför starkt rekommenderas. Dock bör man ha vissa förkunskapen. Boken är inte helt lättläst alla gånger, men om man har tillräckliga förkunskaper är den mycket läsvärd och givande. (20060425) (C)
"From Tea Leaves to Opinion Polls. A Theory of Democratic Leadership", av John G. Geer (Columbia University Press, 1996)
När tekniken för den moderna formen av opinionsundersökningar växte fram, förändrades för alltid villkoren för det politiska ledarskapet. Istället för att behöva gissa sig till vad människor i allmänhet har för åsikter, fick politiker möjlighet att noggrannt kartlägga den allmänna opinionen. Därmed ökade samtidigt kraven att politiker skulle ta hänsyn till, kanske till och med följa, den allmänna opinionen. Demokratin behöver dock inte bara politiker som tar hänsyn till folkviljan, utan också politiker som vill och vågar leda. Att den balansgången är svår finns många exempel på.
För den som verkligen vill förstå hur opinionsmätningarna förändrade villkoren för det politiska ledarskapet historiskt, och vad de innebär för det politiska ledarskapet och demokratin idag, kan John G. Geers bok starkt rekommenderas. Den är intressant, kreativt tänkande och mycket välskriven. (20050106) (B/C)
"Kampen om euron", av Henrik Oscarsson och Sören Holmberg (red) (Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 2004)
För den som är intresserad av den svenska EU-opinionen i allmänhet, och folkomröstningen om euron hösten 2003 i synnerhet, är "Kampen om euron" en bok som starkt kan rekommenderas. För politiker och journalister som bevakar politik och EU-frågor bör den vara självklar läsning. I 27 kapitel undersöker och analyserar en rad forskare EU-opinionen, valkampen inför och utgången av euro-omröstningen. Boken bygger på såväl innehållsanalyser som enkätundersökningar, och erbjuder därmed en rad fakta som kan spräcka en och annan myt. (041220) (A/B)
"Casualty of War. The Bush Administration´s Assault on A Free Press", av David Dadge (Promotheus Books, 2004)
I upploppet inför höstens presidentval i USA ges det nu ut mängder av Bush-kritiska böcker. Många av dem kan avfärdas som politiska inlagor, men vissa förtjänar mer seriös uppmärksamhet än så. David Dadges "Casualty of War" är en sådan. I den analyserar han hur USA (som stat) och Bush (som president och symbol för den republikanska regimen) på olika sätt har bidragit till en minskad press- och yttrandefrihet. Exemplen är många, och sträcker sig från påtryckningar mot Al-Jazeera i syfte att få deras rapportering mer proamerikansk och försök att minska självständigheten hos "Voice of America", till lagändringar som minskar journalisters möjligheter att få ut information samt påtryckningar och kritik mot journalister och medier som Bush-regimen i "kriget mot terrorismen" anser är opatriotiska.
Boken är ett kraftfullt försvar för största möjliga press- och yttrandefrihet. Den är också en viktig påminnelse att om grundläggande fri- och rättigheter offras i "kriget mot terrorismen", då kommer demokratin till sist ändå att förlora. (20040816) (A/B)
"Public Opinion", av Vincent Price (Sage Publications, 1992)
Varje år läggs enorma resurser ner världen över på att mäta det fenomen som brukar kallas "den allmänna opinionen". Resultaten av dessa mätningar presenteras sedan som om deras betydelse var självklar. x procent tycker si, medan x procent tycker så... Samtidigt är det få begrepp i den allmänna debatten och samhällsvetenskaperna vars innebörd är lika svår att fånga som "den allmänna opinionen". I "Public Opinion" gör Vincent Price dock ett mycket lyckosamt försök att på knappt hundra sidor beskriva, analysera och gå igenom olika sätt att definiera "den allmänna opinionen". Den fungerar därför utmärkt som introduktion för den som vill börja fördjupa sig i frågor om den allmänna opinionens innebörd, olika typer av opinioner och om opinionsbildningsprocesser. (20040419) (A/B)
"Public Opinion", av Walter Lippman (Free Press, 1997)
Den amerikanske journalisten Walter Lippmans bok "Public Opinion" är en verklig klassiker som bör läsas av alla som är intresserade av frågor kring den allmänna opinionen, dess relation till verkligheten och kring mediernas makt. Skarpsynt och analytiskt utvecklar Lippman tankar som först årtionden senare blivit bekräftade i undersökningar av bland annat mediernas makt över våra bilder av verkligheten, om stereotyper och deras betydelse, och om våra möjligheter att bilda oss genomtänkta och självständiga uppfattningar om verkligheten eller i politiska frågor. Trots att det nu har gått över 80 år sedan den ursprungligen publicerades är den i hög grad fortfarande lika aktuell. (20040419) (B)
