boktips

– politisk kommunikation

till startsidan

"Typing Politics. The Role of Blogs in American Politics", av Richard Davis (Oxford University Press, 2009)

Sedan bloggarna började bli vanliga är det många som har hävdat att de kommer att revolutionera den politiska kommunikationen och att de seriöst utmanar de traditionella mediernas betydelse, samtidigt som andra har ställt sig skeptiska till sådana påståenden. I brist på systematisk forskning har debatten dock präglats mer av förhoppningar och farhågor än av fakta och djupgående analys. I det perspektivet är den här boken mycket välkommen, och det är den bästa boken jag har läst så här långt om bloggarnas faktiska politiska betydelse. Författaren är professor i statsvetenskap, och boken bygger på innehållsanalyser av amerikanska politiska bloggar och tidningar, samt olika enkätundersökningar med journalister samt allmänhet. Det teoretiska perspektivet utgår från att bloggarnas betydelse inte kan förstås om man inte ser det sammanhang bloggarna ingår i, där det interaktiva samspelet mellan politiska aktörer, medier och allmänhet är centralt. Boken innehåller många intressanta resultat och präglas genomgående av en nyanserad analys. Den kanske viktigaste slutsatsen är dock att samtidigt som de politiska bloggarna är viktiga, har de inte har inneburit någon revolution för vare sig politik eller traditionella medier. Eller för att citera boken: "rather than overthrow politics, blogs have become integrated into the political system. They have formed relationships with other players that give them a potential role in agenda making. Those connections place them more in the mainstream of political life than at the barricades where bloggers have viewed themselves". För den som är intresserad av bloggar och deras politiska betydelse är detta en bok som starkt kan rekommenderas. (2009-11-26) (A/B)

"The Message Matters. The Economy and Presidential Campaigns", av Lynn Vavreck (Princeton University Press, 2009)

Inom amerikansk statsvetenskap finns det en lång tradition av att betrakta politiska kampanjer som förhållandevis effektlösa. Det avgörande enligt den traditionen är inte valkampanjerna, utan ekonomins ställning, den sittande presidentens stöd och andra semi-strukturella faktorer. Under de senaste åren har den här traditionen emellertid utmanats allt oftare, och det tycks finns ett växande stöd inte bara bland forskare i politisk kommunikation utan också inom statsvetenskap för uppfattningen att politiska kampanjer kan vara avgörande. Även om de kanske bara bidrar till att fem-sex procent (netto) byter parti, kan det vara tillräckligt för att förändra valutgången.

Ur det perspektivet är den här precis nyutgivna boken särskilt intressant, eftersom den visar att valkampanjerna kan ha avgörande betydelse – och, inte minst, att de politiska budskapen och vilka frågor som den sittande presidenten respektive utmanaren för fram är avgörande. Mycket förenklat skiljer Vavreck på två typer av kampanjer: utmanarkampanjer (insurgent) och klargörande kampanjer (clarifying). Klargörande kampanjer är de som gynnas av ekonomins ställning, antingen därför att ekonomin går bra (sittande president) eller därför att den går dåligt (oppositionen). Enligt den teori Vavreck utvecklar bör klargörande kampanjer fokusera på att klargöra den egna rollen när det gäller att stärka ekonomin (om ekonomin går bra) eller varför man saknar skuld till den svaga ekonomin (om ekonomin går dåligt). Man kan inte utgå från att väljarna själva kopplar ekonomins ställning till kandidaternas politik, utan det måste klargöras. Utmanarkampanjer, å andra sidan, är de som inte gynnas av ekonomins ställning, antingen därför att de är i opposition (när ekonomin går bra) eller i regeringsställning (om ekonomin går dåligt). För utmanarkampanjer handlar det därför om att se till att hitta frågor som leder både mediernas och väljarnas uppmärksamhet bort från ekonomin, så att valkampanjen handlar om något annat.

Det här är givetvis en förenkling, men fångar ändå innebörden av Vavrecks teori som hon testar både historiskt och i nutid. Bland annat visar hon att kandidater som historiskt har följt teorins förutsägelser faktiskt har vunnit, medan kandidater som inte gjort det har förlorat. Hon utvecklar också intressanta och övertygande resonemang om vilka krav som frågor bör leva upp till för att i ett givet val kunna konkurrera med ekonomin som den viktigaste valfrågan.

Den här boken bör därför vara av stort intresse inte bara för forskare och studenter i politisk kommunikation, statsvetenskap och angränsande ämnen, utan också för politiker, partier och valstrateger. Boken rymmer många viktiga lärdomar, både teoretiskt och praktiskt, och bör ha stor relevans för både den borgerliga alliansen och vänsteralliansen nu när valtemperaturen börjar stiga inför valet 2010. Dessutom är den genomgående mycket välskriven och undviker ett allt för tekniskt eller akademiskt språk, vilket ökar läsvänligheten för dem som är mindre vana vid akademisk litteratur. Sammantaget är det därför en bok som starkt kan rekommenderas. (2009-09-16) (B/C)

"Campaigns and Elections. Players and Processes", av Stephen K. Medvic (Wadsworth, 2009)

Den här boken handlar om valrörelser och val, och är tänkt och skriven som en introduktionsbok. Särskilda kapitel behandlar olika centrala aktörsgrupper i moderna valrörelser såsom politiska partier och kandidater, intressegrupper, medier och väljare. Boken behandlar också kampanjstrategier och olika kampanjtekniker, liksom de politiska konsulternas betydelse samt lagar och regler som omgärdar moderna valkampanjer. Författaren är amerikansk statsvetare och boken handlar i första hand om amerikanska valrörelser och val, men stora delar är giltiga också utanför USA. Eftersom "Campaigns and Elections" är tänkt som en introduktionsbok är den ganska grundläggande och samtidigt lättillgängligt skriven. Om man söker just en introduktionsbok om valrörelser och val är "Campaigns and Elections" klart läsvärd, även om den kanske inte tillför så mycket om man redan är inläst på området. (2009-07-30) (A)

"Political Communication in Asia", av Lars Willnat & Annette Aw (red) (Routledge, 2009)

Hur många i Sverige som intresserar sig för den politiska kommunikationen i asiatiska länder vet jag inte, men för de som är intresserad av frågan är detta en bok som starkt kan rekommenderas. Den bör dock vara intressant också för de som är intresserade av politisk kommunikation i allmänhet, inte minst som en motvikt till den annars USA-dominerade litteraturen. Boken innehåller separata kapitel som handlar både om den politiska kommunikationen och forskningen på området i en rad asiatiska länder som Japan, Taiwan, Singapore, Kina och Indien, för att bara nämna några. Föga överraskande finns det en hel del som skiljer den politiska kommunikationen i dessa länder från västliga demokratier. Intressant att notera är också kritiken mot forskningen i politisk kommunikation i många asiatiska länder. Enligt både redaktörerna och flera av författarna präglas asiatisk forskning kring politisk kommunikation av att vara allt för deskriptiv och ateoretisk, och av att den sällan utvecklar och systematiskt verkligen testar olika teorier. Något liknande skulle faktiskt kunna sägas om delar av svensk forskning på området – och det gäller även delar av min egen forskning – så också i det avseendet finns det något att lära för svensk del av den här boken. Det bidrar också till att göra boken läsvärd. (2009-05-01) (B)

"Conditional Press Influence in Politics", av Adam J. Schiffer (Lexington Books, 2008)

Samtidigt som det är väl känt att medierna kan utöva avsevärd makt över sina publiker innebär det inte per automatik att medierna som sådana bör betraktas som mäktiga. Mediernas makt över publiken och över det egna innehållet är två olika saker, och för att medierna ska betraktas som mäktiga bör de ha stor makt både över det egna innehållet och publiken. Frågan om hur stor makt medierna har över det egna innehållet har samtidigt inte undersökts tillnärmelsevis lika ofta som frågan över mediernas makt över publiken. Det är utgångspunkten för "Conditional Press Influence in Politics", vars syfte just är att utveckla en teori och undersöka mediernas makt över det egna innehållet. Förutom att utveckla en modell testar han den när det gäller amerikanska mediers bevakning av ekonomi, internationella inbördeskrig, och beslut från den högsta domstolen. Ett av resultaten är att "verkligheten" har större betydelse för mediernas bevakning än vad tidigare forskning har visat eller antagit, särskilt när det gäller bevakningen av ekonomi och internationella inbördeskrig. Även om jag inte är helt övertygad om en del av argumenten i boken är den mycket intressant och läsvärd, och bör definitivt läsas om man är intresserad av eller forskar kring frågor som rör mediernas makt över det egna innehållet. (2009-04-21) (C)

"Image Bite Politics. News and the Visual Framing of Elections", av Maria Elizabeth Grabe & Erik Page Bucy (Oxford University Press, 2009)

Med tanke på hur viktiga TV-nyheterna är som källa till information om politik och samhälle finns det förvånansvärt lite forskning om det som gör TV-mediet speciellt: användandet och betydelsen av bilder. En stor del av forskningen kring TV-nyheter nöjer sig med att analysera det verbala innehållet, trots att alla vet och forskning har visat att bilderna betyder lika mycket eller mer än vad som faktiskt sägs i TV-nyheterna. I det perspektivet är "Image Bite Politics" mycket välkommen! Den fyller verkligen en lucka i forskningen, och kommer sannolikt få mycket stor betydelse för den fortsatta forskningen kring TV-nyheter, informationsförmedling och inhämtning, och politisk kommunikation. Förutom att boken på ett förtjänstfullt sätt redogör för vad forskningen kring bilder och bildernas betydelse i informationsinhämtning- och bearbetning har kommit fram till, innehåller boken omfattande innehållsanalyser av den visuella kommunikationen i de amerikanska TV-nyheterna inför valen 1992-2004. Boken försöker också koppla resultaten av de innehållsanalyserna till opinionsutvecklingen under de fyra valrörelserna, för att därigenom studera effekterna av den visuella kommunikationen. Även om vissa delar av boken är starkare än andra är det sammantaget en mycket intressant, välskriven och inte minst viktig bok. Om man är intresserad av TV-nyheter, visuell kommunikation, bildjournalistik eller politisk kommunikationen är det en bok som definitivt bör läsas. (2009-02-25) (B/C)

"A Long Time Coming. The Inspiring, Combative 2008 Campaign and the Historic Election of Barack Obama", av Evan Thomas (Public Affairs, 2009)

Det här är en bok som starkt kan rekommenderas om man är intresserad av amerikanska valkampanjer i allmänhet och höstens presidentval i synnerhet. Författaren Evan Thomas är journalist på Newsweek, och boken bygger på intervjuer och observationer som han och andra journalister på Newsweek gjorde när de följde kampanjerna från 2007 och fram till valdagen. För trogna läsare av Newsweek känns mycket igen från de otaliga artiklar som publicerats i tidningen under de senaste två åren, och att boken delvis bygger på tidigare publicerade artiklar är en förklaring till varför boken har kunnat publicerats endast ett par månader efter valdagen. Oavsett detta är det en mycket välskriven och inte minst spännande berättelse om Obamas och McCains kampanjer och processen från primärvalen fram till valdagen, med många inblickar i vad som utspelade sig "på insidan" av kampanjerna. Boken vänder sig till en bred allmänhet och är mycket lättillgänglig. Vill man läsa endast en bok om kampanjerna inför höstens presidentval och det historiska valet av Barack Obama som USA:s president, och föredrar ett journalistiskt berättande framför forskningslitteraturens betoning på teorier och statistik, är detta en bok som starkt kan rekommenderas. (2009-01-26) (A)

"Convergence Culture: Where Old and New Media Collide", av Henry Jenkins (New York University Press, 2008)

I debatten om internet och digitala medier och dess konsekvenser för etablerade medier, samhälle och politik framställs det ofta som om det råder en skarp motsats mellan gamla, analoga medier och nya, digitala medier. Utifrån det perspektivet diskuteras det vilka konsekvenser de nya, digitala och interaktiva medierna kommer att få för traditionella medier, politiken eller samhället i något annat avseende. En del hoppas att de nya medierna ska innebära en mer eller mindre radikal förnyelse och ett brott med det gamla, medan andra hävdar att de nya mediernas inverkan kommer att bli måttlig. Utopister ställs samtidigt mot dystopister, optimister mot pessimister.

Ett sådant synsätt är dock felaktigt, enligt Henry Jenkins. För att verkligen förstå de nya medierna och hur de påverkar samhället bör man fokusera på konvergensen mellan de gamla och de nya medierna; hur de möts, interagerar, och både påverkar och påverkas av varandra. För att förstå utvecklingen bör man också se på frågan både ur användarnas perspektiv och de etablerade medieföretagens och producenternas perspektiv. Ibland råder det en skarp konflikt mellan dem, men ofta samarbetar och drar de nytta av varandra. Deras intressen både konvergerar och divergerar, ibland samtidigt, ibland i olika frågor. Samspelet är komplext, och allt för komplext för att kunna beskrivas rättvisande här. Samtidigt har det mycket stor betydelse för både användare och producenter, och för både nya, digitala och gamla, analoga medier och strukturer. För att citera Jenkins: "Welcome to the convergence culture, where old and new media collide, where grassroots and corporate media intersect, where the power of the media producer and the power of the media consumer interact in unpredictable ways. Convergence culture is the future, but it is taking shape now".

För den som är intresserad av medieutvecklingen i allmänhet och de nya medierna och deras betydelse i synnerhet är detta en bok som starkt kan rekommenderas (tack Michael för att du rekommenderade den till mig). Den har också ett brett angreppssätt, och behandlar konvergenskulturen i relation till allt från Survivor, American Idol, Matrix, Harry Potter och demokrati och politik. Det gör den extra intressant. Dessutom är boken ovanligt välskriven och lättillgänglig. (2009-01-06) (A/B)

"Blogwars", av David D. Perlmutter (Oxford University Press, 2008)

Vilken betydelse har egentligen bloggar? Bidrar de till att förstärka demokratin, eller till att underminera den? Bidrar de till ökad mångfald – genom att fler får möjlighet att uttrycka sig och nå ut till en bredare publik – eller till enfald – därför att det saknas filter och därför att folk får allt enklare att söka sig till informationskällor som förstärker snarare än utmanar deras åsikter? I debatten om bloggarnas betydelse finns både utopister och dystopister väl representerade, och båda sidorna kan hänvisa till olika fakta och exempel som stödjer deras ståndpunkter. Båda sidorna är djupt övertygade om att de har rätt. Ofta talar de båda sidorna därför förbi varandra istället för att mötas. Resultatet är att det råder en brist på verkligt nyanserade och välgrundade analyser och undersökningar av bloggar och hur de påverkar demokratin och den demokratiska debatten.

I det perspektivet är "Blogwars" mycket välkommen: Hittills är det den mest intressanta, nyanserade och genomtänkta boken om bloggarna och deras betydelse. Samtidigt som författaren utan tvekan tillhör dem som tillskriver bloggar stor betydelse tillhör han inte utopisterna. Hans mål är inte att övertyga läsarna om hur viktiga eller betydelsefulla bloggar är, utan att försöka förstå, analysera och se bloggarnas politiska betydelse i ett sammanhang som de både påverkar och påverkas av. Resultatet är en mycket intressant bok, och den bästa jag hittills har läst om bloggar. För dem som ser bloggar som en frälsning är boken möjligen en besvikelse, på samma sätt som den är det för dem som ser bloggar som oviktiga eller kanske till och med skadliga för den demokratiska debatten. För alla andra är det en bok som starkt kan rekommenderas. (2008-12-21) (A/B)

"The Transformation of Political Communication. Continuities and Changes in Media and Politics", av Ralph Negrine (Palgrave MacMillan, 2008)

Samtidigt som det finns många böcker som handlar om politisk kommunikation i allmänhet finns det relativt få böcker som fokuserar på de politiska aktörerna och deras strategiska politiska kommunikation – särskilt ur ett europeiskt snarare än amerikanskt perspektiv. Mot den bakgrunden är "The Transformation of Political Communication" mycket välkommen. I boken fokuserar Ralph Negrine, ledande brittisk forskare på området, på hur samspelet medier-politik har utvecklats under de senaste decennierna, och hur det har påverkat partiernas strategiska politiska kommunikation. Särskild uppmärksamhet riktas mot "amerikaniseringen" och "professionaliseringen" av den strategiska politiska kommunikationen, och vilken betydelse som medieutvecklingen har haft för utvecklingen av den strategiska politiska kommunikationen. Genomgående är boken välskriven och intressant, och kan definitivt rekommenderas alla som är intresserad av europeisk politisk kommunikation i allmänhet, och den strategiska politiska kommunikationen i synnerhet. (2008-11-17) (B)

"The Presidency in the Era of 24-Hour News", av Jeffrey E. Cohen (Princeton University Press, 2008)

Att medieutbudet har expanderat kraftigt under de senaste decennierna är ingen nyhet: Numera finns det fler kanaler och ett större medieutbud än någonsin förr, även om man inte tar hänsyn till Internet med dess närmast obegränsade utbud av information och underhållning. Den fråga som än så länge inte är besvarad är hur denna expansion och fragmentering av medieutbudet påverkar den politiska kommunikationen, mediernas makt och de politiska ledarnas möjligheter att, via medierna, påverka och leda opinionen. Medan vissa forskare hävdar att förändringarna av mediernas makt – och därmed, de politiska ledarnas möjligheter att via medierna påverka opinionen – inte är särskilt dramatiska, hävdar andra att mediernas makt har minskat, med allt vad det innebär. Än så länge präglas dock diskussionen mer av spekulationer än av empirisk forskning.

I det perspektivet är Jeffrey E. Cohens nypublicerade bok mycket välkommen. I den undersöker han hur utbudet, innehållet och konsumtionen av politiska nyheter har förändrats under de senaste decennierna – i vissa delar, ända sedan 1800-talet – och hur det har påverkat mediernas makt och den amerikanska presidentens möjligheter att bilda opinion. En av de slutsatser Cohen drar är att mediernas makt och den amerikanska presidentens möjligheter att påverka opinionen via medierna har minskat; andra delar av hans forskning visar hur andelen "hårda nyheter" har minskat och hur den politiska nyhetsjournalistiken har blivit allt mer negativ i förhållande till politiska aktörer.

I vissa delar vilar boken på ett starkare empiriskt underlag än i andra, men sammantaget är den mycket ambitiös och tankeväckande. Även om jag inte är övertygad om att samtliga av Cohens slutsatser stämmer – och det gäller särskilt slutsatserna om mediernas makt och presidentens möjligheter att påverka opinionen – är det en mycket intressant och läsvärd bok. Den förtjänar därför definitivt att läsas om man är intresserad av medieutvecklingens betydelse för den politiska kommunikationen, den politiska nyhetsjournalistikens förändringar, mediernas makt och möjligheterna att via medierna påverka och leda opinionen. (2008-09-22) (B/C)

"Making a Difference. A Comparative View of the Role of the Internet in Election Politics", av Stephen Ward, Diana Owen, Richard Davis & David Taras (red) (Lexington Books, 2008)

Ända sedan mitten av 1990-talet har forskare och debattörer med jämna mellanrum hävdat att "nästa val blir det första verkliga Internet-valet", och samma tongångar hörs nu i USA inför höstens presidentval. Men hur har Internet påverkat hur politik bedrivs? Vilken betydelse har Internet för politiska partier och kandidater i allmänhet och i samband med val i synnerhet? Har Internet revolutionerat den politiska kommunikationen i något eller några avseenden? Hur påverkas det sätt som Internet används på i samband med valrörelser av faktorer som hänger samman med det politiska systemet – inklusive partisystemet och valsystemet – mediesystemet och andra faktorer som skiljer sig mellan länder? Detta är frågor som diskuteras och analyseras i den nyutkomna boken "Making a Difference", en av få böcker som studerar användandet av Internet i ett komparativt perspektiv. Boken innehåller 12 kapitel som handlar om användandet av Internet i samband med valrörelser i lika många länder, plus ett introduktionskapitel och ett kapitel som sammanfattar och analyserar de resultat som framkommit i länder-studierna. Om man är intresserad antingen av Internet i den politiska kommunikationen eller hur användandet av Internet påverkas av faktorer bortom teknologin i sig själv är detta en bok som kan rekommenderas. Den bör också fungera bra som kurs- och introduktionslitteratur. (20080914) (A/B)

"The Mediation of Power. A Critical Introduction", av Aeron Davis (Routledge, 2007)

Även om jag ofta är skeptisk till böcker som sägs ha ett så kallat "kritiskt perspektiv" – ur mitt perspektiv är all god forskning kritisk och ifrågasättande – är det här en mycket intressant bok. Den vänder sig i första hand till studenter på högre nivåer och forskare, och fokuserar på hur politiska och ekonomiska eliter och makthavare använder och påverkas av medier och kommunikativa processer. I det ingår vilken betydelse som medier och kommunikation har för eliterna själva, inte bara som kanaler för att nå ut till dem som de vill påverka (folket, publiken, massan) utan också som informationskällor som eliterna själva påverkas av. Ett annat område som boken handlar om är mediernas och kommunikationens betydelse för kommunikationen mellan olika makthavare, exempelvis mellan politiker eller mellan börsanalytiker och investerare. Empiriskt bygger boken på en lång rad intervjuer med personer inom den brittiska politiska och ekonomiska eliten, medan den teoretiskt hämtar inspiration från ett flertal olika "skolor" – med en slagsida åt så kallade "kritiska" teorier och perspektiv. Om man forskar kring eller studerar samspelet mellan makt, medier och kommunikation samt politik (och ekonomi) – och hur makt kommunicerar och kommuniceras – på högre nivåer är det en bok som kan rekommenderas. (20080629) (C)

"Attack Politics. Negativity in Presidential Campaigns since 1960", av Emmett H. Buell JR., & Lee Sigelman (University Press of Kansas, 2008)

Att frågan om negativitet och attackstrategier är ständigt aktuell i amerikansk politik återspeglar sig i forskningen, där en rad böcker och tidskriftsartiklar finns i ämnet. Flera av dessa böcker har jag rekommenderat tidigare, och nu är det dags igen. Trots att ämnet inte är nytt lyckas nämligen Buell och Sigelman säga någonting nytt om attackernas och de negativa kampanjernas plats i amerikanska presidentvalskampanjer. Till skillnad från många andra har de inte undersökt den politiska TV-reklamen. Istället är deras undersökning baserad på uttalanden av presidentkandidaterna och deras kampanjer (campaign statements) i New York Times i varje presidentval sedan 1960. En del av boken handlar om att redovisa resultaten av den undersökningen, som något överraskande visar att graden av negativitet inte har ökat över tid. Minst lika intressant är dock bokens beskrivningar av varje presidentvalrörelse sedan 1960. Dessa beskrivningar gör boken läsvärd som en historia över amerikanska presidentvalrörelser. Även om boken inte tillhör de allra mest lättlästa är den mycket välskriven samtidigt som den vilar på gedigen forskning. Sammantaget gör det att den kan rekommenderas alla som är intresserad av amerikanska presidentvalrörelser i allmänhet, och frågan om negativitet och attackstrategier i synnerhet. (20080511) (B/C)

"The Nightly News Nightmare. Television’s Coverage of U.S. Presidential Elections, 1988-2004", av Stephen J. Farnsworth & S. Robert Lichter (Rowman & Littlefield, 2007)

Om man är intresserad av hur amerikanska TV-nyheter bevakar presidentvalrörelserna tillhör detta en av de böcker som "måste läsas". Boken bygger på mycket omfattande innehållsanalyser av TV-nyheternas bevakning av valrörelserna 1988-2004, och fokuserar på frågor som handlar om valbevakningens omfattning, partiskhet, negativitet samt kampen mellan journalister och politiker om utrymmet i nyheterna. För att vara facklitteratur ger författarna mer utrymme för de egna åsikterna än vad som är brukligt, och deras slutsatser om mediernas partiskhet har ifrågasatts eftersom andra undersökningar kommer fram till andra slutsatser. Oavsett detta är det en mycket intressant och läsvärd bok, genomgående skriven för en bredare publik. Den är inte särskilt teoretiskt driven, men det material som den bygger på är mer omfattande än vad det är i de flesta andra böcker. Tillsammans med Thomas Pattersons "Out of Order" tillhör den de viktigaste böckerna om amerikansk valbevakning, och kan därför starkt rekommenderas. (20080503) (A/B)

"Encyclopedia of Political Communication", av Lynda Lee Kaid & Christina Holtz-Bacha (red) (Sage Publications, 2008)

De här två volymerna har jag nämnt redan tidigare, i samband med att de publicerades för någon månad sedan. Detta handlar inte om böcker som man läser i vanlig ordning; istället handlar det om ett uppslagsverk i två band med fokus på politisk kommunikation. Som sådant är det oerhört värdefullt om man snabbt söker information om forskningsläget på ett visst område, om någon framträdande forskare, om begrepp eller om någon teori. Totalt sett innehåller uppslagsverket runt 600 uppslagsord, och rymmer därmed information om princip alla centrala – och en del mindre kända – teorier, begrepp och områden inom politisk kommunikation. För forskare inom området och universitetsbibliotek bör det vara i det närmaste självklart att ha ett exemplar av uppslagsverket nära till hands, och samtliga de delar av uppslagsverket jag har läst så här långt har varit mycket välskrivna och intressanta. Det är ett imponerande arbete som ligger bakom uppslagsverket, och det kan starkt rekommenderas i första hand forskare, forskarstuderande, studenter som skriver uppsatser samt bibliotek vid våra universitet och högskolor. (20080326)

"The Dynamics of Referendum Campaigns. An International Perspective", av Claes H. de Vreese (red) (Palgrave MacMillan, 2007)

Trots att folkomröstningar har blivit allt vanligare i en rad länder, finns det relativt lite forskning som fokuserar på de valkampanjer som föregår folkomröstningarna. Det finns betydligt fler studier av väljarbeteenden på valdagen än av de valrörelser som föregår och – i varierande utsträckning – påverkar väljarnas beteenden på valdagen. I det perspektivet är den nya boken "The Dynamics of Referendum Campaigns" mycket välkommen, och bör ses som självklar läsning om man är intresserad av folkomröstningskampanjer. Boken innehåller elva kapitel, varav en del fokuserar på generella förhållanden medan andra har karaktären av fallstudier. Bland annat skriver Henrik Oscarsson ett mycket intressant kapitel om den svenska euro-omröstningen 2003. Tillsammans ger kapitlen en god bild av vad forskningen visar när det gäller folkomröstningskampanjer och deras betydelse för opinionsbildning och väljarbeteende på valdagen, och boken kan därför rekommenderas alla som är intresserade av detta område. Med tanke på att en mycket stor del av de senaste decenniernas folkomröstningar i europeiska länder har handlat om EU, kan boken också rekommenderas de som är intresserade av frågor som rör opinionsbildning i EU-frågor. (20080207) (B)

"The Race to 270. The Electoral College and the Campaign Strategies of 2000 and 2004", av Daron R. Shaw (University of Chicago Press, 2006)

Nu går det knappast en dag utan att svenska medier rapporterar om hur det går i de amerikanska primärvalen. Det är uppenbart att frågan ligger högt på den svenska mediedagordningen, men också att mycket lite av rapporteringen handlar om vad de olika presidentkandidaterna egentligen står för. Fokus ligger nästan uteslutande på det politiska spelet, kampen om makt, och kandidaternas kampanjstrategier.

Vill man få en genuin förståelse för eller kunskap om amerikanska politiska kampanjer räcker medierapporteringen emellertid inte särskilt långt. Däremot finns det en mängd mycket intressanta böcker. En av dessa är "The Race to 270", av Daron R. Shaw. Författaren är inte bara etablerad forskare vid University of Texas at Austin, utan han var också kampanjkonsult för Bush inför valen 2000 och 2004. Denna kombination av kunskaper och erfarenheter har givit honom en unik möjlighet att studera hur amerikanska presidentvalskampanjer planeras och genomförs, samt vilka effekter olika strategier har haft. Av alla böcker jag har läst om amerikanska valkampanjer och kampanjstrategier tillhör det här en av de absolut bästa. På ett imponerande sätt lyckas han ta tillvara på kunskaperna och erfarenheterna av att ha varit kampanjkonsult åt Bush, utan att detta påverkar hans vetenskapliga opartiskhet och neutralitet. Resultatet är en bok som är mycket välskriven och som ger mer djupgående kunskap om amerikanska presidentvalskampanjer än det mesta annat som har skrivits på området. Den kan starkt rekommenderas inte bara forskare, utan också alla andra som är intresserade av politiska kampanjstrategier i allmänhet och amerikanska valkampanjer i synnerhet – inklusive alla de journalister som bevakar de nu aktuella primärvalen i USA. (20080129) (A/B)

"The God Strategy. How Religion Became a Political Weapon in America", av David Domke & Kevin Coe (Oxford University Press, 2008)

Även om jag tillhör dem som generellt sett uppskattar USA, finns det en aspekt som jag har mycket svårt för och som framstår som svår att förstå. Det är religionens starka roll i amerikansk politik. Rent konstitutionellt präglas USA av en långtgående separation mellan stat och kyrka, men i den politiska vardagen och retoriken spelar religion en mycket viktig och framträdande roll. USA och Sverige framstår på det området som varandras motsatser: I Sverige är det anmärkningsvärt om eller när framträdande politiker är religiöst aktiva; i USA är det anmärkningsvärt om eller när framträdande politiker inte är religiöst aktiva. I familjen av ekonomiskt och demokratiskt högt utvecklade länder gör det USA till ett undantag: Inte i något annat västland spelar religionen en så stor politisk roll som där.

Att det är så idag betyder dock inte att det alltid har varit så, även om det amerikanska samhället är mer religöst än motsvarigheterna i andra västländer. Fram till slutet av 1970-talet spelade religionen tvärtom ingen särskilt framträdande roll i amerikansk politik.

Den främsta förändringen skedde i och med Reagans presidentvalskampanj 1980: Det var Reagan som gjorde religionen till en framträdande och integrerad del av den politiska strategin. Det var dessutom en strategi som han sedan utvecklade under sina åtta år som president och som visade sig vara så framgångsrik att kommande presidenter, inklusive Clinton, inte vågade avstå från att också tillämpa "the God Strategy", som strategin kallas av David Domke och Kevin Coe i den färska boken med samma namn.

I boken undersöker författarna på ett innovativt och spännande sätt hur presidenter ända sedan Roosevelt på olika sätt har använt sig av religionen eller kristendomen, liksom hur banden mellan olika kyrkor och politiska ledare har utvecklats över tid. I boken redovisas en mängd olika resultat som i sig är intressanta, men frågan är om inte den mest intressanta lärdomen är att religionens stora betydelse i amerikansk politik i huvudsak är resultatet av en politisk strategi som först utvecklades av Reagan. Därmed är den inte naturgiven. Fram till 1970-talet spelade religionen en begränsad roll i amerikansk politik, och så kan det – förhoppningsvis – komma att bli igen.

Om man är intresserad av samspelet politik-religion i allmänhet, eller av hur det kan komma sig att religionen har en så stor politisk betydelse i USA, är detta en bok som mycket starkt kan rekommenderas. Den är dessutom mycket välskriven, och tillhör en av de bästa böckerna jag har läst på länge. (20080122) (A/B)

"Negative Campaigning. An Analysis of U.S. Senate Elections", av Richard R. Lau & Gerald M. Pomper (Rowman & Littlefield, 2004)

Kritiken mot "negative campaigning" är oftast hård, både i samhällsdebatten och inom forskningen. Politiker bör tala om den egna politiken, snarare än att kritisera motståndarna. Det är viktigt, inte minst eftersom risken annars är att människor vänder sig bort från politiken och avstår från att rösta. Samtidigt är det en vanlig uppfattning att det är en effektivare strategi att kritisera motståndarna än att tala väl om den egna politiken.

Men vad är egentligen myt och verklighet ? Har negativa kampanjer blivit vanligare? Är negativa kampanjer effektivare än positiva kampanjer? Leder negativa kampanjer till lägre valdeltagande? Detta är några av de frågor som står i fokus i den här boken, som är en av de bästa böckerna jag läst på länge. Det beror både på att den är mycket välskriven och på att den vilar på mycket gedigen och övertygande forskning. På endast drygt 100 sidor går den igenom tidigare forskning samtidigt som den presenterar ny forskning om negativa kampanjer och dess effekter i amerikanska senatsval mellan 1992 och 2002. Slutresultaten är en mycket elegant bok som spräcker en rad myter om negativa kampanjer, som visar sig vara mindre vanliga, mindre effektiva, och mindre förödande för demokratin än vad debatten ger sken av. Boken kan starkt rekommenderas alla som är intresserad av politiska kampanjer, dess strategier och effekter. (20071116) (A/B)

"Den medialiserte politikken", av Anders Todal Jenssen & Toril Aalberg (red) (Universitetsforlaget, 2007)

Under hela efterkrigstiden har valkampanjer tillhört de främsta studieobjekten inom forskningen om politisk kommunikation. I många länder är det också vanligt att det efter varje val ges ut böcker, där olika aspekter av valrörelserna undersöks och beskrivs. Den nyutgivna "Den medialiserte politikken" är ett exempel på detta. I boken analyserar och beskriver olika författare en rad olika aspekter kring det norska stortingsvalet 2005, från den politiska reklamen och mediernas bevakning till effekter på publiken. Genomgående är kapitlen välskrivna och intressanta, och bokens redaktörer lyckas både hålla samman boken och placera fallstudierna i ett vidare teoretiskt och samhälleligt perspektiv. Sammantaget gör det "Den medialiserte politikken" till en mycket läsvärd bok för alla som är intresserad av norsk eller nordisk politisk kommunikation. Lika glädjande som det är att det redan nu finns en bok om det norska stortingsvalet 2005, lika beklagligt är det att det inte finns någon svensk tradition av att publicera böcker i vilka olika författare samarbetar över de akademiska disciplingränserna och belyser olika aspekter av de svenska valrörelserna. Här har vi svenska forskare i medie- och kommunikationsvetenskap, politisk kommunikation och statsvetenskap något att lära av våra norska kollegor. (20071111) (A/B)

"Political Campaigning in Referendums. Framing the Referendum Issue", av Claes H. de Vreese & Holli A. Semetko (Routledge, 2006)

Trots att folkomröstningar har blivit vanligare finns det inte särskilt mycket forskning om vare sig hur de olika sidorna bedriver kampanjerna eller mediernas roll i samband med folkomröstningar. Den här boken är därför mycket välkommen, inte minst därför att den vilar på mycket gedigen och heltäckande forskning. Titeln är dock något missvisande, eftersom den empiriska undersökningen inte handlar om politiska kampanjer inför folkomröstningar generellt sett – den empiriska undersökningen handlar uteslutande om den danska euro-folkomröstningen år 2000. Teoretiskt behandlar författarna emellertid det generella fenomenet, vilket gör boken intressant och läsvärd för alla som är intresserade av folkomröstningskampanjer och mediernas roll och makt i samband med dessa. Imponerande är att författarna undersöker såväl sändarna (kampanjerna), medierna (innehållet och relationen mellan sändarperspektivet och medieinnehållet), samt mediernas effekter och därmed relationen till medborgarna. Den metodologiska bredden är även den imponerande. Sammantaget är det därför en bok som kan rekommenderas alla som är intresserade av samspelet politik-medier-medborgare, antingen ur ett generellt perspektiv eller med fokus på folkomröstningar. (20071002) (A/B)

"Modern Political Communication", av James Stanyer (Polity, 2007)

När man ser en bok med en så allmän titel som "Modern Political Communication" vet man aldrig om den tillför något nytt eller inte. I det här fallet visade det sig emellertid vara en mycket läsvärd bok. I boken beskriver och analyserar författaren samspelet mellan medier, politik och medborgare, och jämför systematiskt förhållandena i USA och Storbritannien. Boken fungerar därmed utmärkt som introduktion till aktuell forskning i politisk kommunikation. Vad som därutöver särskiljer boken är två saker. Det första är ett mycket intressant kapitel som handlar om hur medierna i ökande grad speglar och bidrar till populismen i samhället. Det andra är att författaren lyfter fram hur den moderna politiska kommunikationen bidrar till ökad politisk ojämlikhet i samhället, ett perspektiv som annars ofta glöms bort. Sammantaget är detta därför en bok som kan rekommenderas såväl dem som söker en allmän introduktionsbok som forskare i politisk kommunikation, journalistik och statsvetenskap. (20070613) (B)

"Message Control. How News Is Made on the Presidential Campaign Trail", av Elizabeth A. Skewes (Rowman & Littlefield, 2007)

Medan det finns ganska många böcker om hur medierna bevakar politik och valrörelser, finns det relativt sett ganska få böcker om hur valjournalistiken kommer till. I det perspektivet är "Message Control" ett mycket välkommet bidrag. I den får vi följa hur de amerikanska medierna bevakade presidentvalen 2000 och 2004, i vad som skulle kunna kallas ett "behind the scenes"-reportage. Samtidigt som den bitvis är journalistiskt skriven och därmed lättillgänglig, vilar dock boken på gedigen forskning. Dels bygger den på deltagande observationer, dels på intervjuer med journalister som bevakade dessa två val. Sammantaget är det en mycket intressant och välskriven bok som kan rekommenderas alla som är intresserad av hur mediernas valbevakning kommer till – och varför den ser ut som den gör. (20070606) (A/B)

"When the Press Fails. Political Power and the News From Iraq to Katrina", av W. Lance Bennett, Regina G. Lawrence & Steven Livingston (University of Chicago Press, 2007)

Hur har de amerikanska medierna egentligen skött sig under de senaste åren i bevakningen av stora och viktiga politiska händelseskeenden, exempelvis upptakten till och under Irak-kriget? Inte alls, hävdar författarna till den här boken, samtliga tre mycket välkända och respekterade forskare. De amerikanska medierna sköter sig oftast väl i den dagliga politiska rapporteringen när det finns åtminstone två tydliga sidor i de politiska konflikterna, men de misslyckas när behovet av kritisk journalistisk bevakning är som störst. Grundproblemet, hävdar de, är att de amerikanska medierna är allt för beroende av officiella källor inom den amerikanska administrationen (den så kallade index-teorin). När det inte finns kritiska röster tillräckligt högt placerade i den politiska och administrativa hierarkin, blir resultatet därför en ensidig bevakning där medierna allt för lätt förvandlas till "propaganda-redskap". Bristen på kritiska röster tillräckligt högt placerade i den politiska hierarkin bidrog bland annat till att påståendet om att Irak hade massförstörelsevapen inte ifrågasattes tillräckligt, och till att medierna – trots tillgången till bildbevis – oftast undvek att kalla det som skedde i Abu Ghraib-fängelset för tortyr.

Den här boken är mer kritisk än många andra akademiska böcker, och det märks att författarna har ansträngt sig för att skriva boken så att den kan läsas av en bredare publik än andra forskare. Författarna vill inte bara redovisa resultatet av deras forskning; de vill också väcka debatt. Resultatet är en mycket viktig och läsvärd bok, som kan rekommenderas såväl forskare och studenter som journalister och andra som är intresserade av samspelet mellan medier och politik. (20070531) (B/A)

"Communication in Political Campaigns", av William L. Benoit (Peter Lang, 2007)

Om man är intresserad av amerikansk politisk kommunikation kan den här boken definitivt rekommenderas. Teoretiskt bygger den på Benoit’s "functional theory", medan den empiriskt bygger på en rad undersökningar av amerikanska presidentvalskampanjer under de senaste 50 åren. Fokus ligger på hur kandidaterna har kommunicerat, men även mediernas bevakning behandlas, om än inte lika utförligt. Vid sidan av den imponerande mängden undersökningar ger boken en god introduktion till Benoit’s "functional theory" – en teori som bör vara av intresse för alla som intresserar sig för hur politiska budskap formas och kommuniceras. (20070503) (B)

"The Professionalisation of Political Communication", av Ralph Negrine, Paolo Mancini, Christina Holtz-Bacha & Stylianos Papathanassopoulos (red) (Intellect Books, 2007)

Trots att sätten att kommunicera politik och bedriva politiska kampanjer har professionaliserats i en rad länder världen över, finns det ännu ganska lite forskning på området. Den litteratur som finns fokuserar därutöver huvudsakligen på USA. Därför är den här boken mycket välkommen. I den beskrivs professionaliseringen av politisk kommunikation i åtta europeiska länder, däribland Sverige i ett mycket läsvärt kapitel av Lars Nord. För den som är intresserad av professionaliseringen av den politiska kommunikationen och av politiska kampanjer i andra länder än USA, och som vill få större inblick i vilken betydelse det politiska systemet och mediesystemet har i sammanhanget, kan den här boken starkt rekommenderas. (20070423) (A/B)

"In Defense of Negativity. Attack Ads in Presidential Campaigns", av John G. Geer (University of Chicago Press, 2006)

Både i den allmänna debatten och forskningslitteraturen behandlas det ofta som en sanning att negativa kampanjer ogillas av medborgarna och bidrar till att göra människor mindre intresserade av politik. Samtidigt hävdar de flesta att demokratin fungerar bättre ju mer informerade människor är, och att en förutsättning för att demokratiska val ska vara meningsfulla är att väljarna kan se skillnad mellan de politiska alternativen. Men tänk om det är just de negativa kampanjerna som gör att människor ser skillnad mellan de politiska alternativen, eller om det är så att attacker på motståndarna är mer informationsrika än när politiker talar om sig själva och sin politik? Är negativa kampanjer i så fall fortfarande av ondo?

Det är den fråga som John Geer undersöker i den här mycket innovativa och tankeväckande boken, som grundar sig på en undersökning av den amerikanska TV-reklamen mellan 1960 och 2004. I den visar han bland annat att "attack ads" (som kritiserar motståndarna) bidrar positivt till informationsmiljön i en valrörelse, genom att vara mera informationsrika och sakliga än "positive ads" (som talar väl om den egna kandidaten eller politiken), genom att fokusera på sakfrågor snarare än kandidaternas personligheter, och genom att ge väljarna bättre möjligheter att se skillnad mellan de politiska. Med andra ord: Negativa TV-annonser och i förlängningen negativa kampanjer bidrar positivt till informationsmiljön och demokratin, inte negativt.

Hans resonemang och slutsatser kan verka provokativa, men hans mycket starka argumentation och noggranna undersökning och bevisföring är samtidigt övertygande. Dessutom är boken mycket välskriven. Sammantaget kan den därför rekommenderas alla som är intresserade av politiska kampanjer och som uppskattar forskning som tänker fritt och som utmanar de etablerade perspektiven. (20070417) (B)

"Media Politics: A Citizen’s Guide", av Shanto Iyengar & Jennifer A. McGrady (W. W. Norton, 2007)

Shanto Iyengar hör utan tvekan till de mest intressanta forskarna inom politisk kommunikation, och hans tidigare böcker "News that Matters" och "Is Anyone Responsible?" räknas som klassiker. Mina förväntningar var därför höga när jag såg att han nu, för första gången, har skrivit en bok som i första hand riktar sig till studenter och allmänheten. Ändå levde "Media Politics" upp till förväntningarna, och det här är nog den bästa läroboken med fokus på medier och politik jag har läst hittills. Även om den fokuserar nästan uteslutande på USA är boken mycket välskriven, heltäckande, och den innehåller många aktuella exempel och resultat från ny forskning. Dessutom ingår en mycket intressant dvd-skiva, som innehåller en lång rad exempel på och klipp från politiskt TV-reklam, politiska debatter med mera. Den här boken kan därför starkt rekommenderas alla som är intresserade av politisk kommunikation. Själv känner jag mig i nuläget helt säker på att jag kommer använda den som kurslitteratur framöver. (20070210) (B)

"Rättvisa nyhetsmedier. Partiskheten under 2006 års valrörelse", av Kent Asp (JMG/Göteborgs universitet, 2006)

Om man är intresserad av hur svenska medier bevakar riksdagsvalen, och frågan om mediernas partiskhet i synnerhet, bör "Rättvisa nyhetsmedier" av Kent Asp ses som självklar läsning. För nionde riksdagsvalet i rad har han undersökt medievalrörelsen i en rad ledande mediert. Undersökningen fokuserar på två övergripande frågor: hur rapporterade medierna om valrörelsen, och var medierna rättvisa. Den slutsats som kan dras efter 2006 års val, liksom efter tidigare val, är att mediebevakningen alltid gynnar respektive missgynnar något eller några partier, men också att det är olika partier som gynnas/missgynnas i olika val. I den meningen är svenska nyhetsmedier inte partipolitiskt partiska på ett systematiskt sätt. I just 2006 års val gynnades allianspartierna framför samverkanspartierna, medan de två partier som fick sämst uppmärksamhet var folkpartiet och socialdemokraterna. Samtidigt gynnades folkpartiet under 2002 års valrörelse, vilket illustrerar att svenska nyhetsmedier inte är systematiskt partiska. Medielogiken, snarare än någon partipolitisk logik, styr hur svenska medier bevakar riksdagsvalen. Rapporten är genomgående mycket intressant och välskriven, och kan starkt rekommenderas alla som är intresserade av svensk politisk journalistik. (20070121) (A)

"Politiken i mediesamhället", av Mats Ekström (Liber, 2006)

Inom svensk forskning kring politisk kommunikation finns det fortfarande många områden som är eftersatta, inte minst därför att forskningsområdet ännu är ungt. Till dessa eftersatta områden hör bland annat den journalistiska intervjun och hur politik visualiseras. Mot den bakgrunden är Ekströms nya bok ett välkommet tillskott. I boken behandlas bland annat den journalistiska nyhetsintervjun ur både ett historiskt och samtida perspektiv, hur journalister använder intervjuer när det redigerar ihop inslag och fotojournalistiken i svenska valrörelser från 1932 till 1991. Det finns förvisso aspekter av boken som jag är mindre förtjust i, men boken är välskriven och läsvärd, och kan rekommenderas framförallt till dem som är intresserade av hur politik kommuniceras via journalistiska intervjuer och via fotojournalistiken. (20070107) (B)

"Governing with the News. The News Media as a Political Institution", av Timothy E. Cook (University of Chicago Press, 2005)

Om jag skulle göra en lista över 20 böcker som absolut borde läsas om man är seriöst intresserad av eller forskar kring politisk kommunikation skulle "Governing with the news" definitivt vara en av dem. I den utvecklar Cook en teori om medierna som en distinkt politisk institution och därmed om journalister som politiska aktörer. Det är ett intressant perspektiv med tanke på den gängse bilden av medierna som (numera) fristående från och granskare av politiken. Jag är inte säker på att jag i alla delar håller med om hans analys – det beror mycket (men inte bara) på hur man väljer att definiera "politiska" respektive "institution" – men det förhindrar verkligen inte att den är mycket tänkvärd. Boken är i allt väsentligt fokuserad på den amerikanska situationen, men har teoretiskt sett ändå relevans i andra länder såsom Sverige. Den första upplagan kom ut 1998 och den andra upplagan 2005; i den senare ingår ett nytt efterord, där Cook bland annat uttalar sig positivt om partipolitiskt profilerade medier såsom exempelvis Fox news. Skälet är att mångfalden ökar om det även finns en "partipress". Också det är ett intressant, ovanligt men tänkvärt perspektiv. Detta är med andra ord en bok som utmanar gängse tankemodeller och därmed breddar perspektiven. (20061008) (B/C)

"Efter valstugorna. Skandalstrategier och mediemakt", av Bengt Johansson (JMG, Göteborgs universitet, 2006)

Snart är det exakt fyra år sedan Uppdrag Granskning sände det så kallade valstugereportaget, där de med hjälp av dold kamera "avslöjade" att lokala politiker uttalade sig främlingsfientligt eller rasistiskt. Reportaget skapade den största skandalen under 2002 års valrörelse; det har fått stora journalistpriset och Grävande journalisters pris Guldspaden, men det innehar också rekord i antalet anmälningar till Granskningsnämnden för radio och TV.

Hur hanterade och upplevde de inblandade politikerna själva reportaget och det efterföljande mediedrevet? Detta är grundfrågan i Bengt Johanssons precis utkomna bok "Efter valstugorna", som bygger på intervjuer med en rad av de politiker som avslöjades i reportaget. Boken väver samman teori och empiri på ett mycket bra sätt, och den är också mycket välskriven. Den kan rekommenderas alla som antingen är intresserade av politiska skandaler och mediernas roll i sådana sammanhang, eller av valstugereportaget mer specifikt. En sak är säker - fler politiska skandaler av olika slag kommer att ske, och medierna kommer att spela en mycket viktig roll i dessa skandalprocesser. Vill man förstå dessa processer är den här boken mycket läsvärd. (20060902) (A)

"Key Concepts in Political Communication", av Darren G. Lilleker (Sage, 2006)

Vad menas egentligen med uttryck som exempelvis "Framing", "Manufactured Consent", "Dumbing Down", "Political Marketing" och "Spin-Doctor"? Ett svar på det ges i Darren Lillekers nya bok "Key Concepts in Political Communication". Boken är upplagd närmast som en ordbok, och består av 52 kapitel som vart och ett behandlar ett ord eller begrepp som ofta förekommer i litteraturen kring politisk kommunikation. Varje ord/begrepp diskuteras och förklaras på ett lättillgängligt sätt på 3-6 sidor, och för den som vill veta mer finns även tips på vidare läsning. Boken kan antingen läsas i sin helhet eller användas som en uppslagsbok. Den kan rekommenderas alla som söker en lättillgänglig introduktion till politisk kommunikation, eller som vill få snabb hjälp att förstå centrala begrepp. (20060827) (A)

"Citizens or Consumers? What the Media Tell Us about Political Participation", av Justin Lewis, Sanna Inthorn & Karin Wahl-Jorgensen (Open University Press, 2005)

För den som är bekant med forskning om hur medierna bevakar politik och samhälle är det knappast en nyhet att medborgarna sällan får komma till tals annat än på insändarsidorna. Den politiska bevakningen är i regel fokuserad på makthavarna inom politik, ekonomi och andra fält. När medborgarna kommer till tals sker det i regel indirekt, när medierna presenterar opinionsmätningar eller när politiker, journalister eller företrädare för olika organisationer hänvisar till folket och dess åsikter. Detta framkommer tydligt i "Citizens or Consumers", som bygger på undersökningar av nyhetsjournalistiken i USA och England. Det är en av mycket få studier som helt fokuserar på hur medborgarna framställs i nyhetsjournalistiken, och att den dessutom bygger på undersökningar i mer än ett land är ytterligare en styrka.

Om man anser att det är viktigt att medborgarna ges en aktiv och framträdande plats i journalistiken är boken deprimerande läsning. Istället för att behandla och ge bilden av folket som aktiva medborgare, med ett ansvar i och för samhället, ger medierna bilden av folket som konsumenter, som i huvudsak är passiva och intresserade av sitt eget privata välbefinnande. Medierna ger också bilden av vanliga människor som känslostyrda snarare än rationella, vilket indirekt legitimerar att de styrs av eliterna. Boken har ett tydligt drag av kritik mot kapitalism och marknadsekonomi, men även om man inte delar all den kritiken är boken mycket läsvärd. Den bygger på gedigen forskning, är välskriven och behandlar frågor som är centrala för alla som är intresserade av mediernas sätt att fungera i och påverka demokratin. (20060731) (A/B)

"Videostyle in Presidential Campaigns. Style and Content of Televised Political Advertising", av Lynda Lee Kaid & Anne Johnston (Praeger, 2001)

Inför höstens riksdagsval har det diskuterats ifall något eller några av de svenska partierna skulle satsa på politisk TV-reklam. Sådan är förbjuden i de kanaler som sänder i marknätet, men tillåten i de digitala kanalerna. Om politisk TV-reklam skulle bli en viktig kampanjform i Sverige skulle vi närma oss situationen i många andra länder, inte minst i USA där den politiska TV-reklamen spelar en avgörande roll i samband med politiska kampanjer. Det framgår bland annat av den här boken, som undersöker samtliga TV-annonser som amerikanska presidentkampanjer har sänt mellan 1952-1996. Det är en mycket intressant och välskriven bok, och sannolikt en av de mest heltäckande undersökningarna av amerikansk politisk TV-reklam. Om man är intresserad av politisk TV-reklam i allmänhet eller av amerikanskt politiskt kampanjande kan den här boken därför rekommenderas. (20060603) (A)

"Campaigning in Europe – Campaigning for Europe. Political Parties, Campaigns, Mass Media and the European Parliament Elections 2004", av Michaela Maier & Jens Tenscher (red) (Lit Verlag, 2006)

Jämfört med all den uppmärksamhet som riktas mot nationella val framstår valen till Europaparlamentet närmast som bortglömda val. Det gäller såväl om man studerar mediernas bevakning, partiernas kampanjinsatser, väljarnas intresse som forskningen kring respektive val. Av det skälet är den här boken dubbelt intressant. Dels innebär den ett försök att ge forskningen om Europaparlamentsvalen en mer framträdande plats, dels visar bokens innehåll tydligt att valen till Europaparlamentet är vad som kallas "second-order elections". Sammanlagt innehåller boken 24 kapitel av olika forskare från nästan alla EU-länder, och dessa behandlar antingen kampanjerna, mediebevakningen eller effekter av den politiska kommunikationen i olika länder inom EU. Själv har jag skrivit ett kapitel tillsammans med Lars Nord om de svenska mediernas bevakningen av valen 1994, 1999 och 2004. För den som är intresserad av politisk kommunikation i allmänhet, eller i samband med EU och Europaparlamentet i synnerhet, är detta en mycket läsvärd bok, och ett mycket välkommet bidrag i den växande litteraturen kring jämförande politisk kommunikation. (20060521) (A/B)

"Political Communications in New Zealand", av Janine Hayward & Chris Rudd (red) (Pearson Prentice Hall, 2004)

I den internationella litteraturen dominerar vanligtvis forskning från USA och England. Ett land som dock är mer likt Sverige, särskilt efter övergången till proportionella val i mitten av 1990-talet, är Nya Zeeland. Av bland annat det skälet är "Political Communications in New Zealand" mycket läsvärd. I den medverkar en rad författare med kapitel som behandlar mediernas valbevakning, partiernas annonseringar i tidningar, politisk TV-reklam, partiernas kampanjstrategier, partiledardebatter, partiernas hemsidor och politiska satirteckningar, för att nämna några exempel. Genomgående är kapitlen skrivna på lättillgänglig engelska. För den som är intresserad av politisk kommunikation i Nya Zeeland är den här boken därför en mycket bra introduktion. Efter att ha läst den känner jag själv också att det skulle vara mycket intressant med forskning som jämför den politiska kommunikationen i Sverige och Nya Zeeland. (20060327) (A/B)

"Peepshow. Media and Politics in an Age of Scandal", av Larry J. Sabato, Mark Stencel & S. Robert Lichter (Rowman & Littlefield, 2000)

Redan detta valår har vi sett exempel på mindre skandaler, exempelvis när en socialdemokratisk tjänsteman försökte skapa en skandal genom att förtala moderatledaren Fredrik Reinfeldt. Mycket tyder också på att skandaler har blivit vanligare, om inte i verkligheten så i mediernas bevakning av politik. Ju mer personfokuserad politiken och journalistiken blir, desto större är sannolikheten att journalistiken fokuserar på politikers privatliv, och desto större är risken att jakten på skandaler tar över. Om och när så sker riskerar människors intresse för politik och samhälle att minska.Samtidigt ökar risken för skandaler, verkliga eller påstådda, i takt med att medieutbudet växer och att vem som helst kan påstå vad som helst på Internet. Om ett medium har rapporterat om ett rykte, ökar sannolikheten att andra följer efter, om inte annat för att rapportera om att det finns ett rykte om det ena eller det andra. Och därmed är skadan skedd.

Detta är några av de budskap som förs fram i Peepshow, en mycket välskriven och angelägen bok. Författarna gör också ett intressant försökt att sätta upp rekommendationer för när det är relevant att rapportera om politikers privata liv. Även om boken är amerikansk och det finns mycket som skiljer de båda länderna åt, är den relevant också för svenska läsare. Ju närmare valet vi kommer, och ju hårdare det kommersiella trycket på medierna blir, desto mer relevant känns boken. Tyvärr. (20060311) (A/B)

"Mass Media & American Politics", av Doris A. Graber (CQ Press, 2006)

Enligt några amerikanska kollegor är detta en av de mest sålda och använda amerikanska läroböckerna om medier och politik i USA. Om det stämmer vet jag inte, men att den nu ges ut i en sjunde upplaga talar för att den är populär. Till dess fördelar hör att den är mycket bred och tar upp många aspekter av mediernas roll och funktionssätt i relation till amerikansk politik och demokrati, inklusive lagstiftning, journalistisk etik, medieanvändning och mediernas bevakning av kriser, val och rättsväsende. Samtidigt värderar Graber löpande vad forskningen visar, om än inte alltid på ett sätt som påminner läsaren om att det är värderingar som görs. De utgår också från ett perspektiv som i det stora hela anser att systemet fungerar väl, även om det har en del problem. För egen del skulle jag önska en mer kritiskt analyserande hållning, men det förhindrar inte att boken är värd att läsa. Ska man bara läsa någon enstaka introduktionsbok till medier och politik i USA, bör detta vara en – men inte den enda – av dem. (20060223) (A/B)

"The British General Election of 2005", av Dennis Kavanagh & David Butler (Palgrave, 2005)

Efter varje brittiskt val sedan 1945 har the Nuffield College publicerat en bok om valet och den politiska kommunikationen. David Butler har varit medförfattare till varje bok sedan 1951 och Dennis Kavanagh var medförfattare första gången 1974. "The British General Election of 2005" är alltså skriven av två verkligt erfarna veteraner, vilket märks. Den ger en närgången och mycket initierad beskrivning av valkampanjen, dess förspel och dess resultat. Även om man ibland kan sakna tydliga teoretiska perspektiv och mer djupgående analyser – vars frånvaro beror på bokens syfte och att det bara gått drygt ett halvår sedan valet hölls – är den sannolikt oöverträffad i dess beskrivningar av valet. Den är dessutom lättillgänglig och välskriven. För den som är intresserad av brittisk politik och politisk kommunikation är "The British General Election of 2005" en bok som därför starkt kan rekommenderas. (20051209) (A/B)

"Framing Terrorism. The News Media, the Government, and the Public", av Pippa Norris, Montague Kern & Marion Just (red) (Routledge, 2003)

Sedan 11 september 2001 har frågan om "kriget mot terrorismen" ständigt legat högt på dagordningen. Det beror inte minst på att Bushregimen var skicklig i att gestalta frågan som ett "krig mot terrorismen". Eftersom krig alltid innebär förändrade spelregler, är det närmast logiskt att diskussionen har förskjutits från att handla om rättsäkerhet, öppenhet och tolerans till att handla om kontroll, övervakning och lojalitet mot majoritetssamhället så som det definieras av de politiska makthavarna. Oavsett om man anser att detta mestadels är på gott eller ont, illustrerar det att specifika gestaltningar leder till tankarna och i förlängningen handlingarna i mer eller mindre förutsägbara riktningar. Detta belyses också i de kapitel som ingår i "Framing Terrorism", som fokuserar antingen på a) de politiska konstruktionerna av terrorism-gestaltningar, b) mediernas gestaltningar av terrorism i olika fall, och c) hur den allmänna opinionen påverkas. Vissa kapitel är mer intressanta än andra, men sammantaget ger boken en mycket god inblick i dels gestaltningsteorin och hur den kan tillämpas, dels i samspelet mellan politiska gestaltningar, mediernas gestaltningar och opinionsutvecklingen. (20051125) (B)

"The Mediated Presidency. Television and Presidential Governance", av Stephen J. Farnsworth & S. Robert Lichter (Rowman & Littlefield, 2006)

Om man är intresserad av hur amerikanska medier bevakar presidenten, är detta en bok som verkligen bör läsas. Den bygger på innehållsanalyser av över 16000 TV-inslag och 13 000 tidningsartiklar om i första hand Ronald Reagan, Bill Clinton och George W. Bush. Till de frågor som undersökts hör graden av partiskhet, hur negativa nyheterna är, vilka frågor som har stått på agendan samt bevakningen av några av de skandalar som ovan nämnda presidenter varit inblandade i. Boken är dessutom mycket välskriven (att det står att den är utgiven 2006 kan man förvisso undra över:)). (20050930) (A/B)

"Skilda medievärldar. Lokal offentlighet och lokala medier i Stockholm", av Gunnar Nygren (Brutus Östlings bokförlag Symposion, 2005)

Trots att Stockholm är Sveriges medietätaste stad, lever också stora delar av befolkningen i vad Gunnar Nygren och Lars Nord tidigare har kallat för "medieskugga". Nästan en miljon bor i någon av Stockholms förortskommuner, där gratisutdelade veckotidningar utgör de främsta lokala medierna. De lokala tidningar med en daglig bevakning som är en självklarhet i många andra kommuner, saknas där medieskuggan råder. Den här boken handlar om mediebilden av och mediekonsumtionen i Storstockholm, och den visar bland annat att medan högstatusmedier dominerar i rika områden dominerar gratistidningar och kommersiella TV-kanaler i fattigare områden, samt att rapporteringen om förortskommunerna både är mycket liten och ofta stereotyp. Boken kan rekommenderas både de som är intresserade av situationen i just Stockholm och av samspelet mellan mediekonsumtion, medieinnehåll, demokrati och den demokratiska offentligheten på ett mer generellt plan.(20050922) (B/C)

"Framing American Politics", av Karen Callaghan & Frauke Schnell (red) (University of Pittsburgh Press, 2005)

Sedan början av 1990-talet har gestaltningsteorin (framing theory) vuxit fram som en av de mest använda och citerade teorierna om hur politiska budskap kan förpackas och gestaltas – av politiska aktörer och/eller medierna – och vilka effekter det har på hur människor uppfattar verkligheten. Ännu är gestaltningsteorin långt ifrån lika enhetlig och precis som exempelvis dagordningsteorin, men möjligen bidrar det till dess popularitet. I vilket fall är det en fruktbar teori, vilket visar sig av "Framing American Politics". För den som vill få en aktuell översikt av hur gestaltningsteorin används och kan användas, kan den boken rekommenderas. Som alltid när det gäller antologier är vissa kapitel mer läsvärda än andra, men även som helhet är boken värd att läsa. (20050826) (B/C)

"The Press", av Geneva Overholser & Kathleen Hall Jamieson (red) (Oxford University Press, 2005)

I den aktuella bokserien "Institutions of American Democracy" ingår "The Press" som en av fem delar. Boken omfattar totalt cirka 450 sidor, och innehåller kapitel av en lång rad av dagens ledande amerikanska medieforskare. Bland dem märks Michael Schudson, Robert Entman, Maxwell McCombs, Barbie Zelizer, liksom Robert Picard, Timothy Cook och Thomas Patterson med flera. Boken vänder sig inte direkt till den breda publiken, men den innehåller många intressanta kapitel och kan starkt rekommenderas forskare, forskarstuderande liksom studenter på C- och D-nivå. Bokens kombination av djup och bredd gör den till ett givet referensverk åtminstone under de närmaste 5-10 åren. (20050819) (B/C)

"Media and the Path to Peace", av Gadi Wolfsfeld (Cambridge University Press, 2004)

Bidrar medierna till att stärka eller försvaga pågående fredsprocesser? Denna centrala fråga står i fokus för Gadi Wolfsfelds senaste och mycket läsvärda bok. Förutom att den teoretiskt är mycket intressant bygger den på ett antal fallstudier av mediernas roller i de olika fredsprocesser som varit sedan början av 1990-talet mellan Israel och palestinierna, mellan Israel och Jordanien och på Nordirland. Bokens slutsats är dock nedslående: för det mesta bidrar mediernas intresse för konflikter, enstaka händelser och drama till att försvåra fredsprocesser, och ju mer sensationsinriktat medieklimatet är, desto mer destruktiv blir mediernas påverkan. Slutsatsen är dock inte nattsvart: om de politiska eliterna är enade och sluter upp bakom fredsprocesserna, då kommer medierna förstärka den enigheten. Nyckeln till lyckosamma fredsprocesser ligger därför i kontrollen över de politiska eliternas inställning till dessa processer, eftersom medierna tenderar att förstärka antingen den enighet eller de konflikter som finns inom de politiska eliterna. (20050715) (B)

"I valgkampens hete", av Bernt Aardal, Anne Krogstad & Hanne Marthe Narud (red) (Universitetsforlaget, 2004)

För den som är intresserad av strategisk politisk kommunikation och mediernas roll i valrörelserna i nordiska länder, kan "I valgkampens hete" starkt rekommenderas. Boken handlar om det norska stortingsvalet 2001, och den bygger på såväl innehållsanalyser, enkätundersökningar, intervjuer med politiker och journalister samt på experiment. Empirin är med andra ord mycket imponerande, och redaktörerna har gjort ett bra jobb med att samla forskare med olika perspektiv och olika forskningsdata inom ramen för en och samma bok. Tyvärr är de teoretiska resonemangen inte alltid lika imponerande, men det förhindrar inte att helhetsintrycket av boken ändå är mycket positivt. (20050708) (B)

"Media and the Presidentialization of Parliamentary Elections", av Anthony Mughan (Palgrave, 2000)

I teorin väljer människor i parlamentariska demokratier som den svenska mellan partier, inte mellan partiledare. Detta har dock förändrats, enligt statsvetaren Anthony Mughan, som utifrån den brittiska situationen hävdar att valen i parlamentariska demokratier har "presidentialiserats". Dels dominerar partiledarna allt mer i medierapporteringen, dels betyder de allt mer för hur människor röstar.

Medan det knappast råder någon tvekan om mediernas fokusering på partiledarna, vare sig i England eller Sverige, är Mughans bevis på att partiledarna betyder allt mer för hur människor röstar inte särskilt övertygande. Ändå är boken läsvärd och intressant, och om medierna fortsätter fokusera så mycket på partiledarna som de gör nu, kan tesen om partiledarnas stora betydelse för människors röstande mycket väl bli en självuppfyllande profetia. På gott – men kanske mest på ont. (20050524) (B/C)

"Election 2004. How Bush Won and What You Can Expect In the Future", av Evan Thomas (Public Affairs, 2004)

Bara några månader efter höstens amerikanska presidentval har den första boken om valkampanjerna publicerats. Det är Evan Thomas och andra journalister på Newsweek som här ger sin bild av kandidaterna, kampen och händelseförloppet. Boken bygger på att flera journalister fick följa kampanjerna för både Bush och Kerry "på insidan" ända från mitten av 2003 till valet den 2 november 2004. Det är en mycket välskriven och intressant bok, som ger många fascinerande inblickar i hur amerikanska presidentvalkampanjer bedrivs. Den kan varmt rekommenderas alla som är intresserade av valkampanjer i allmänhet och amerikansk politik i synnerhet. (20050302) (A)

"Framing Europe. Television news and European integration", av Claes H. de Vreese (Aksant, 2003)

Det här är en mycket läsvärd bok som kan rekommenderas om man är intresserad av EU, bristen på en gemensam europeisk offentlig sfär, och bristen på en känsla av europeisk tillhörighet. Den kan också rekommenderas alla som är intresserade av frågan om mediernas produktionsprocesser och deras gestaltningsmakt. På ett metodologiskt heltäckande sätt undersöker de Vreese hur journalister i Danmark, Nederländerna och England ser på nyheter om Europa, TV-nyheter om Europa, och hur sådana nyheter påverkar människors uppfattningar om Europa. Även om vissa avsnitt av boken ställer krav på att läsaren inte räds statistik, är den som helhet mycket välskriven. (20050210) (C)

"Political Journalism. New Challenges, new practices", av Raymond Kuhn & Erik Neveu (red) (Routledge, 2002)

Det här är en av de bästa och mest tankeväckande böckerna om politisk journalistik som jag har läst på länge. Trots att det är en antologi är nästan alla kapitel mycket läsvärda, inte minst Erik Neveus kapitel om fyra generationer av politisk journalistik, Franca Roncarolos kapitel om italiensk journalistik, Olivier Baisnées kapitel om EU-journalistik, och Rodney Tiffens kapitel om medieskandaler. Boken kan starkt rekommenderas de som inte nöjer sig med introduktionsböckernas standardteorier och standardresonemang. (20050125) (B)

"Presidential Debates. Forty Years of High-Risk TV", av Alan Schroeder (Columbia University Press, 2000)

I USA precis som i Sverige spelar de politiska debatterna i TV en mycket viktig roll för såväl medborgarna (som söker information och underhållning), politikerna (som vill övertyga medborgarna och vinna röster) och för TV-kanalerna (som vill fånga människors uppmärksamhet). Särskilt för politikerna står mycket på spel. Det framgår tydligt av Alan Schroeders mycket välskrivna bok om presidentdebatterna i TV i USA från 1960 till och med 1996. I den beskriver och analyserar han spelet före debatterna, själva debatterna, och debatterna efteråt om vinnare och förlorare. För de som är intresserade av politiska TV-debatter i allmänhet och presidentdebatterna i USA i synnerhet, är boken mycket läsvärd. (20041116) (A/B)

"Comparing Political Communication. Theories, Cases, and Challenges", av Frank Esser och Barbara Pfetsch (red) (Cambridge University Press, 2004)

"Jordskredssegern. Medierna och folkomröstningen om euron", av Kent Asp (JMG/Göteborgs universitet, 2004)

Som alltid efter ett val finns det många uppfattningar om hur medierna bevakade valet och om deras betydelse för valutgången. Så också i samband med folkomröstningen om euron. För den som inte nöjer sig med allmänna åsikter, utan vill få en ordentlig beskrivning och analys av hur medierna bevakade det valet, kan Kent Asps senaste bok starkt rekommenderas. I den undersöker han vilket informationsvärde mediebevakningen hade och i vilken utsträckning bevakningen var partisk, samtidigt som han analyserar mediernas betydelse för nej-sidans "jordskredsseger". Bland annat visar han att nej-sidan gynnades av medierna, framförallt genom att medierna granskade ja-sidan hårdare än nej-sidan. Samtidigt visar han också hur en stor del av ja-sidans negativa publicitet ytterst berodde på deras egna misstag, och att ja-sidan därför fick den bevakning som den förtjänade. (20040930) (B)

"Handbook of Political Communication Research", av Lynda Lee Kaid (red) (Lawrence Erlbaum Associates, 2004)

Den senaste gången en riktig handbok inom området politisk kommunikation publicerades var 1981. "Handbook of Political Communication Research" fyller därför en verklig lucka i litteraturen. Genom att läsa den får man en god bild av vad forskningen inom politisk kommunikation har fokuserat på och kommit fram till. Här kan man läsa om forskningen kring political marketing, politik och retorik, politisk annonsering, mediernas effekter, mediernas betydelse för inlärning och kunskaper och mycket mera. För den som forskar eller studerar på C-nivå inom området politisk kommunikation, bör boken ses som självklar läsning. Den största bristen är att fokus till övervägande del ligger på amerikansk forskning och amerikansk politisk kommunikation, men i väntan på en "global" handbok i politisk kommunikation är den här ändå mycket läsvärd. (20040825) (B/C)

"Out of Order", av Thomas E. Patterson (Vintage Books, 1994)

Detta är en av de verkliga klassikerna i de senaste decenniernas litteratur om den politiska journalistiken i USA, hur den har förändrats över tid, hur den framställer politik och politiker, och hur den påverkar de politiska processerna. Med tanke på det stundande presidentvalet i USA är den särskilt aktuell, också för svenska förhållanden. Skälet är dels att det finns mycket som tyder på att svensk politisk journalistik delar många drag med den amerikanska – inte minst gestaltandet av politik som sport och spel – dels att mycket av den svenska bevakningen av presidentvalet hämtar sin information från de amerikanska medierna. (20040901) (B)

"Comparing Media Systems. Three models of Media and Politics", av Daniel C. Hallin och Paolo Mancini (Cambridge University Press, 2004)

Ibland kommer det nya böcker som verkligen fyller en lucka i den existerande litteraturen. "Comparing Media Systems" är en sådan bok, som jämför interaktionen mellan politik och medier i olika västerländska demokratier på en övergripande systemnivå. Den handlar sålunda om hur systematiska drag och kännetecken i de politiska systemen i olika länder påverkar med och samverkar till att skapa olika mediesystem. Författarna identifierar tre system: det polariserade och pluralistiska systemet (till vilket bland annat Grekland hör), det liberala systemet (med USA som prototypen) och det demokratiskt-korporativa systemet (till vilket Sverige hör).

Boken innehåller mycket intressanta genomgångar av de politiska och mediala kännetecknen i olika länder och system, och erbjuder en mycket intressant analys och teori om hur dessa samverkar. Resonemangens komplexitet gör att boken förutsätter ganska goda förkunskaper, men den är välskriven och har man vissa förkunskaper är den mycket läsvärd. (20040816) (B/C)

"Electoral Engineering. Voting Rules and Political Behavior", av Pippa Norris (Cambridge University Press, 2004)

Vilken betydelse har egentligen valsystemen för exempelvis graden av partiidentifikation, antalet partier, valdeltagandet, representationen av kvinnor och etniska minoriteter samt vilka strategier partierna väljer i kampen om väljarna? Hur mycket kan man påverka medborgarnas politiska beteenden och partiernas ageranden genom att förändra valsystemet? De frågorna står i fokus för Pippa Norris senaste bok. För den som är intresserad av dessa frågor kan boken rekommenderas, och som oftast när Norris skriver är boken byggd på en omfattande empiri, välskriven och välstrukturerad. (20040520) (B/C)

"A Virtuous Circle. Political Communications in Postindustrial Societies", av Pippa Norris (Cambridge University Press, 2000)

Att hitta böcker som hävdar att medierna på ett eller annat sätt skadar demokratin är inte svårt. Att hitta böcker som hävdar motsatsen – att medierna bidrar till en mer vital och starkare demokrati – är svårare. I "A Virtuous Circle" argumenterar dock statsvetaren Pippa Norris, med en mängd undersökningar som grund, emellertid just för att mediernas påverkan på demokratin i grunden är positiv. Visserligen instämmer hon i att mycket av kritiken mot mediernas och journalistikens innehåll är befogad, men det behöver inte betyda att mediernas påverkan på demokratin är negativ.

Själv delar jag inte riktigt de slutsatser som Norris drar, vare sig utifrån hennes egna eller andras undersökningar, men anser ändå att det är en mycket välskriven och läsvärd bok som Norris har skrivit. (20040512) (B)