boktips
– strategisk politisk kommunikation
"Campaign for President. The Managers Look at 2008", av The Institute of Politics, Harvard University (Rowman & Littlefield, 2009)
Varje presidentval sedan 1972 har The Institute for Politics vid Harvard University’s Kennedy School of Government, bara några veckor efter valdagen, samlat ledande kampanjstrateger, rådgivare och konsulter för samtliga kandidater som försökte bli Demokraternas eller Republikanernas presidentkandidater för några dagars diskussioner om de nyligen avslutade valkampanjerna. Diskussionerna har handlat om såväl primärvalen som den slutliga presidentvalskampanjen, och omfattat inte bara de som till sist blev respektive partis presidentkandidat utan också de som förlorade under primärvalskampanjerna. De har handlat om strategierna och taktikerna, vad som fungerade bra och dåligt, varför kampanjerna agerade som de gjorde i samband med olika händelseförlopp, och om vilka lärdomar som kan dras vad gäller hur man kan eller bör bedriva presidentvalskampanjer. Den här aktuella boken – "Campaign for President" – handlar om kampanjerna inför förra årets presidentval, och bland deltagarna i diskussionerna finns nästan alla stora namn. I stora drag innehåller boken samtalen så som de faktiskt fördes, med endast lätta redigeringar. För den som är intresserad antingen av förra årets presidentvalskampanjer i sig, eller av den mer generella frågan om kampanjstrategier och taktiker, är det mycket intressant läsning som definitivt kan rekommenderas. Att man här också får höra förlorarnas synpunkter och perspektiv gär den extra intressant, med tanke på att fokus annars riktas huvudsakligen mot vinnarna. (2009-12-06) (A)
"The Audacity to Win. The Inside Story and Lessons of Barack Obamas Historic Victory", av David Plouffe (Viking, 2009)
Den här boken är skriven av David Plouffe, som var kampanjchef för Barack Obama under både primärvalen och presidentvalet 2008. Boken handlar om kampanjen – strategierna, taktikerna, människorna, hur man upplevde kampanjerna "från insidan", lärdomarna – och är både mycket spännande och intressant att läsa. Den är också mycket välskriven, och ger nya insikter och fakta som jag inte kände till sedan tidigare. Om man är intresserad av 2008 års amerikanska presidentvalskampanjer, eller av politiska kampanjer, politisk marknadsföring och politisk PR i allmänhet, är detta en bok som bör betraktas som obligatorisk läsning. För egen del tycker jag att det är en av de mest spännande böckerna jag har läst på länge. (2009-11-17) (A)
"Public Relations History. From the 17th to the 20th Century", av Scott M. Cutlip (Routledge, 1995)
Det är relativt sällan som public relations historia och framväxt ges en framträdande plats i olika böcker, och ofta framstår det närmast som om public relations är ett relativt nutida fenomen. Som framgår av bland annat Cutlips "Public Relations History" kan public relations rötter emellertid spåras mycket längre tillbaka i tiden. I den här boken ligger fokus på tidsperioden från slutet av 1600-talet till början av 1900-talet, och Cutlip diskuterar och analyserar på ett intressant och bitvis målande sätt hur olika public relations-strategier och taktiker användes under bland annat USA:s kamp för frigörelse från det brittiska imperiet, kampen om den nya konstitutionen, det amerikanska inbördeskriget, och expansionen västerut. Olika pionjärer som John Beckley och Amos Kendall lyfts fram och får en framträdande plats. En intressant notering är hur starkt kopplad framväxten av public relations var till politik. I nutida public relations-forskning ligger nästan allt fokus på den kommersiella sektorn, men av den här boken framgår tydligt att pionjärerna inom public relations en gång i tiden fanns i den politiska sfären. Det var först mot slutet av 1800-talet som public relations fick ett bredare genomslag i den kommersiella sektorn. I vilket fall, om man är intresserad av public relations historia och framväxt är detta en bok som kan rekommenderas. (2009-11-11) (A/B)
"Yes We Did. An Inside Look at How Social Media Built the Obama Brand", av Rahaf Harfoush (New Rider, 2009)
Både under och efter den valkampanj som ledde till att Barack Obama blev USA:s nye president har det talats och skrivits mycket om hans kampanjmetoder och kampanjstrategi, och inte minst hans användande av Internet och sociala medier. Många har hävdat att hans kampanj revolutionerade sättet att bedriva valkampanjer online och via sociala medier. Även om det finns skäl att vara skeptisk mot en del påståenden kring vikten av Internet och sociala medier för moderna valkampanjer råder det ingen tvekan om att Obama-kampanjen bröt ny mark och var mycket framgångsrik. Men hur arbetade Obama-kampanjen egentligen med Internet och sociala medier, på den strategiska respektive taktiska nivån? Vilka grundläggande filosofier utgick man från, vad var målen, och hur arbetade man för att omsätta de grundläggande filosofierna i praktiken för att förverkliga målen?
För den som är intresserad av dessa frågor och hur Obama-kampanjen arbetade med Internet och sociala medier – eller sociala mediers betydelse generellt sett för politiska kampanjer – är detta en bok som starkt kan rekommenderas. Författarinnan arbetade själv på Obama-kampanjens högkvarter, och beskriver på ett mycket lättillgängligt och välskrivet – och ibland personligt – sätt hur man tänkte och arbetade. Det är inte på något sätt akademiskt skriven, utan den riktar sig till en bredare publik, och kan läsas av alla med intresse för sociala mediers potential i politiska kampanjer. (2009-10-03) (A)
"Routledge Handbook of Political Management", av Dennis W. Johnson (red) (Routledge, 2009)
Som titeln gör tydligt handlar den här boken om hur man bedriver och organiserar politiska kampanjer. Boken består av fem delar, med rubrikerna "The Field of Political Management", "American Campaigns and Elections", "Campaigns Worldwide", "Lobbying, Advocacy, and Political Persuasion", och "Political Parties, Political Management, and Democracy". Sammantaget innebär det att boken tar sig an frågan om political management på ett mycket brett och heltäckande sätt, även om den tenderar att fokusera särskilt på USA och amerikanska kampanjer. Den bör dock vara av intresse för alla som studerar, intresserar sig för eller själva är engagerade i politiska kampanjer, kampanjorganisering, kampanjstrategier och taktiker, eller politisk opinionsbilding. Som alltid när det gäller redigerade böcker är vissa kapitel bättre än andra, men sammantaget är det en mycket intressant och välskriven bok som kan rekommenderas både dem som redan är kunniga på området och dem som söker en introduktion. (2009-09-06) (B)
"Political Marketing. Principles and Applications", av Jennifer Lees-Marshment (Routledge, 2009)
Om man är intresserad av politisk marknadsföring och teorin om produkt-, sälj- och marknadsorienterade partier är detta en bok som starkt kan rekommenderas. Det är den första läroboken på området som har publicerats och som täcker inte bara politiska kampanjer och hur de planeras och genomförs, utan också skillnaden mellan produkt-, sälj- och marknadsorienterade partier och hur de går tillväga när den politiska produkten designas och när de planerar och genomför kampanjer. Att boken är tänkt som en introduktions- och lärobok är tydligt, både genom sättet som boken är skriven och att den innehåller en rad exempel och förslag till essäer och övningar som kan användas i olika undervisningssammanhang. Boken innehåller också över 40 fallstudier från olika länder runt om i världen, vars värde varierar men som sammantaget ger boken ett mervärde. För den som forskar kring eller intresserar sig för politisk marknadsföring och teorier kring politikens sälj- och marknadsorientering bör boken betraktas som självklar läsning. (2009-08-16) (A/B)
"Public Relations Democracy. Public Relations, Politics and Mass Media in Britain", av Aeron Davis (Manchester University Press)
Trots att public relations-strategier och taktiker har använts i politiska sammanhang ända sedan begynnelsen lever forskningen kring public relations och politisk kommunikation oftast skilda liv. Medan de flesta forskare i public relations fokuserar på den kommersiella sektorn är det få forskare i politisk kommunikation som är insatta och använder sig av litteraturen i public relations. Det är synd, eftersom det har begränsat våra kunskaper och vår förståelse både för public relations och politisk kommunikation.
"Public Relations Democracy" av mediesociologien Aeron Davis är dock ett undantag från regeln. Boken bygger på intervjuer, enkätundersökningar och fallstudier, och i den undersöker och analyserar Davis framväxten och användandet av public relations-strategier och tekniker i brittisk politik och samhällsliv. Särskilt fokus ligger på finanssektorn – som representant för den kommersiella sektorn – och fackföreningarna – som representanter för resurssvagare grupper. Resultaten är en mycket nyanserad, välskriven och intressant bok, som bör vara av intresse för forskare och studenter i såväl public relations som politisk kommunikation och journalistik. För egen del läste jag den ganska nyligen, men önskar att jag hade läst den mycket tidigare och tror att jag kommer få stor användning för den i min fortsatta forskning. (2009-08-06) (B)
"Campaigning for President 2008. Strategy and Tactics, New Voices and New Techniques", av Dennis W. Johnson (red) (Routledge, 2009)
Om man är intresserad av de politiska kampanjerna inför det amerikanska presidentvalet 2008, och kampanjernas betydelse för Obamas seger, är detta en bok som starkt kan rekommenderas. Till skillnad från andra böcker om presidentvalet jag har tipsat om fokuserar den här boken framförallt på kampanjerna, kampanjstrategierna och kampanjteknikerna snarare än valet som sådant, och boken bör därför vara av särskilt intresse för dem som intresserar sig för strategisk politisk kommunikation. Flera av kapitlen är skrivna inte av forskare, utan av kampanjkonsulter, vilket ger boken en särskild prägel. Den är mindre teoretisk än en del andra böcker, vilket kan vara både en fördel och en nackdel. Överlag är kapitlen oavsett det mycket välskrivna, förhållandevis lättillgängliga, och intressanta. Inför riksdagsvalet 2010 bör detta vara en bok som står på "att läsa"-listan för alla partistrateger. (2009-05-28) (B)
"The Political Brain. The Role of Emotion in Deciding the Fate of the Nation", av Drew Westen (Public Affairs, 2007)
Under de senaste åren har det kommit allt fler böcker som handlar om vilken betydelse som känslor har för hur människor tänker, känner och resonerar i politiska sammanhang. Grundbudskapet är att känslor betyder mycket mer än vad den traditionella statsvetenskapen och politiska filosofin erkänner. Människor är inte i första hand tänkande varelser: de är kännande varelser, och hur människor känner styr hur de tänker. Detta är också ett av två teman i "The Political Brain", vars författare är professor i psykologi och psykiatri.
Det andra temat handlar om vad känslorna betyder i och för den politiska opinionsbildningen, och om hur Republikanerna traditionellt sett har varit mycket bättre än Demokraterna på att vända sig till – eller spela på – människors känslor. Där bokens första del handlar om vilken betydelse som känslor har för hur människor tänker, känner och resonerar i allmänhet, handlar bokens andra del om vad detta innebär för politiska kampanjer och om hur Demokraterna kan bli bättre på att formulera budskap som väcker rätt känslor och associationer känslomässigt – inte bara intellektuellt.
Boken är genomgående skriven för en bredare politik och relativt lättillgänglig. Den bör vara av mycket stort intresse både om man är intresserad av känslornas betydelse i politiska sammanhang i allmänhet, och om hur vetenskapen om känslornas och tänkandets betydelse kan användas i den strategiska politiska kommunikationen. Faktum är också att boken fick stort genomslag hos Demokraterna inför årets presidentval, och att författaren under det senaste året har varit flitigt anlitad som föreläsare och konsult hos Demokraterna. Om det bidrog till Obamas och Demokraternas framgångsrika kommunikation inför årets presidentval må vara osagt, men det här är definitivt en bok som kan rekommenderas till alla som ägnar sig åt strategisk politisk kommunikation. (2008-11-29) (B)
"Web Campaigning", av Kirsten A. Foot & Steven M. Schneider (MIT Press, 2006)
Att skriva om strategisk politisk kommunikation och Internet en dag före det amerikanska presidentvalet känns en aning märkligt, särskilt med tanke på att Internet har spelat en stor roll för Obama och att användandet av Internet för politiska ändamål har utvecklats enormt under de senaste åren. Den här boken – Web Campaigning – publicerades 2006, och redan känns den gammal. Ändå är den värd att läsa om man är intresserad av hur Internet används för politiska syften, eftersom det är en av få böcker som både utvecklar en teori på områden och systematiskt undersöker användandet av politiska hemsidor under de amerikanska valen 2000, 2002 och 2004. Så sent som i augusti fick boken dessutom pris av Political Communication Division inom American Political Science Association. Själv tycker jag att det tog ett litet tag innan jag kom in i boken, men sedan var den desto mer läsvärd. För de som forskar om eller intresserar sig för hur Internet används i amerikanska politiska kampanjer (de mest utvecklade så här långt) kan boken absolut rekommenderas – samtidigt som jag ser fram emot de böcker som kommer att handla om Internet under 2008 års amerikanska presidentval. (2008-11-03) (B/C)
"No Place for Amateurs. How Political Consultants are Reshaping American Democracy", av Dennis W. Johnson (andra upplagan) (Routledge, 2007)
I floran av böcker om amerikanska politiska kampanjer finns det många man kan vara utan, men det finns också många som är mycket intressanta och relevanta om man vill förstå hur amerikanska politiska kampanjer bedrivs och vilka faktorer som bidrar till att forma dem. Dennis W. Johnsons "No Place for Amateurs" tillhör en av de mest läsvärda, inte minst nu när den andra och reviderade upplagan har släppts. I den beskriver författaren på ett mycket lättillgängligt sätt professionaliseringen av amerikanska politiska kampanjer, hur de bedrivs, konsulternas betydelse, användandet av olika kampanjmetoder, och hur Internet påverkar villkoren för och innehållet i kampanjerna. Författaren är professor vid George Washington University, men har också en bakgrund som politisk konsult. Den kombinationen bidrar att han kan närma sig sitt ämne både från ett teoretiskt och ett mer praktiskt perspektiv. Om man är intresserad av hur professionella politiska kampanjer bedrivs är det en bok som starkt kan rekommenderas, och den bör fungera utmärkt som kurslitteratur på kurser i strategisk politisk kommunikation. (20080909) (A/B)
"Managing the President’s Message. The White House Communications Operation", av Martha Joynt Kumar (John Hopkins University Press, 2007)
Den här boken handlar om Vita Huset strategiska politiska kommunikation, och täcker in alla delar av Vita Huset som på ett eller annat sätt arbetar med att på bästa sätt kommunicera den amerikanska presidentens politik och budskap. Till skillnad från i princip samtliga andra böcker som handlar om den amerikanska presidentens strategiska kommunikation bygger den här på deltagande observationer: författaren har under flera år haft ett skrivbord i det press-rum där de journalister som kontinuerligt bevakar Vita Huset sitter, och har därmed haft möjlighet att följa interaktionen mellan pressen och Vita Huset på mycket nära håll. Därutöver har hon intervjuat en lång rad personer från såväl pressen som Vita Huset under framförallt Clintons och Bushs tid. Resultatet är en mycket intressant, heltäckande och läsvärd bok. Om man är genuint intresserad av hur Vita Huset kommunicerar – och vad som bidrar till framgångsrik respektive mindre framgångsrik regeringskommunikation – är det här en bok som "måste" läsas. Den kan definitivt rekommenderas, inte minst till den nuvarande alliansregeringen... (och framtida svenska regeringar) (20080706) (A/B)
"Applebee’s America. How Successful Political, Business, and Religious Leaders Connect with the New American Community", av Douglas B. Sosnik, Matthew J. Dowd & Ron Fournier (Simon & Schuster, 2006)
Den här boken fick jag upp ögonen för när jag läste referenser till den i "The Persuadable Voter", och precis som "The Persuadable Voter" handlar den till stor del om hur man undersöker, kartlägger och identifierar målgrupper, och sedan använder den informationen för att kommunicera målgruppsinriktat. En bonus i det här sammanhanget är att två av författarna har arbetat med den typen av arbetsuppgifter som konsulter för Demokratiska respektive Republikanska presidentkandidater, vilket ger en intressant inblick i hur den typen av kampanjer bedrivs. Boken handlar dock inte enbart om detta, utan ett minst lika viktigt är budskapet att framgång i politik, affärer och religiösa sammanhang bygger på förmågan att skapa långsiktiga relationer som i sin tur bygger på målgruppernas behov, intressen och önskemål. I den meningen handlar hela boken om hur man arbetar och tänker marknadsorienterat.
Det här är en bok skriven av två politiska konsulter och en journalist, vilket har sina fördelar och nackdelar. Till fördelarna hör deras egna erfarenheter och förmåga att kommunicera på ett lättillgängligt sätt. Till nackdelarna hör att boken saknar systematiska "bevis" och den distans som präglar forskningslitteratur, och att det kan bli lite tjatigt när de ännu en gång försöker övertyga läsaren om deras teser. Ändå tycker jag att boken är läsvärd, och tror att den har mycket att ge till svenska partier och företag som har ett och annat kvar att lära när det gäller såväl att kartlägga och identifiera målgrupper som att kommunicera med dem utifrån deras särskilda kännetecken och att bygga långsiktiga relationer. (20080615) (A/B)
"The Persuadable Voter. Wedge Issues in Presidential Campaigns", av D. Sunshine Hillygus & Todd G. Shields (Princeton University Press, 2008)
Inom området strategisk politisk kommunikation och politiska kampanjer är det här en av de mest intressanta böckerna jag har läst på ett bra tag. Boken handlar i all korthet om microtargeting och användandet av så kallade wedge issues. Över tid har microtargeting blivit en allt vanligare strategi i amerikanska kampanjer, och vad det handlar om är en strävan efter att kartlägga och identifiera väljarna så detaljerat som möjligt, för att kunna utforma så individanpassade kampanjbudskap som möjligt och nå just de individer och grupper som är strategiskt viktigast. Wedge issues handlar i sin tur om frågor där grupper av människor inte håller med det parti som de normalt sett röstar på eller identifierar sig med. Framväxten av nya metoder för att kartlägga väljarna har gjort det mycket enklare att identifera grupper av väljare som inte håller med sitt parti i någon eller några för dem viktiga frågor, och genom microtargeting kan partierna rikta särskilt utformade kampanjbudskap till dessa "persuadable voters" för att slå in en kil mellan dessa väljare och deras partier. Ett exempel kan handla om Demokrater som är emot abort eller Republikaner som är för hårdare vapenlagar; genom att identifiera dessa väljare och via direktmail, dörrknackning och telemarketing kommunicera med dem bortom mediernas radar kan partierna försöka få dessa väljare att tycka att den fråga som de inte håller med partiet om är såpass viktig att de röstar på det andra partiet. Denna typ av kampanjande har enligt författarna blivit mycket vanligare, och det mesta tyder på att det kommer att bli ännu vanligare framöver. Hur det påverkar demokratin och dess förmåga att fungera kan diskuteras, och här är författarna kritiska till utvecklingen. Oavsett det, är detta en bok som definitivt bör läsas om man vill följa med i den senaste utvecklingen av amerikansk kampanjstrategi. (20080527) (B)
"Going Public. New Strategies of Presidential Leadership", av Samuel Kernell (CQ Press, 2007)
Det här är en bok som bör läsas av alla som är intresserade av det amerikanska presidentämbetet och av hur amerikanska presidenter utövar makt. Den första utgåvan kom för drygt 20 år sedan, och detta är den fjärde utgåvan. I den visar Kernell att det traditionella sättet för presidenten att utöva makt – förhandlingar med olika parter i kongressen – i stor utsträckning har ersatts av "going public". I korta drag innebär den strategin att presidenten på olika sätt försöker vinna stöd hos den allmänna opinionen och påverka den allmänna opinionen att i sin tur påverka ledamöterna i kongressen. Ju populärare en president är, desto större makt har han i relationerna till kongressen, och desto större förutsättningar har han att få människor att utöva påtryckningar på ledamöterna i kongressen. Kampanjer för att påverka opinionen har därmed blivit en del av maktutövandet, inte något som endast sker inför val. "Going public" som strategi är sålunda en del av utvecklingen mot permanenta kampanjer. Samtidigt har det gjort regeringsutövandet mer opinionskänsligt – på gott eller ont. (20070223) (B)
"The marketing of political parties. Political marketing at the 2005 British general election", av Darren G. Lilleker, Nigel A. Jackson & Richard Scullion (Manchester University Press, 2006)
Trots att forskning kring political marketing och political market orientation nu har bedrivits i drygt 10 år är det vanligt att man blandar ihop de båda begreppen, även när de översätts till svenska. Man bör dock skilja mellan political marketing – politisk marknadsföring – och political market orientation – politisk marknadsorientering. Den grundläggande skillnaden är att politikens grad av marknadsorientering i hög utsträckning handlar om designen av den politiska produkten – ett partis åsikter och image – och i vilken grad den designen grundar sig på vilken efterfrågan det finns hos medborgarna/väljarna, till skillnad från politisk marknadsföring som handlar om kommunikationen av politiken. Mot bland annat den bakgrunden är "The marketing of political parties" mycket välkommen. Dels håller den isär begreppen på ett bättre sätt än många andra böcker, dels innehåller boken undersökningar av båda dimensionerna i samband med det brittiska valet 2005. Boken är också välskriven och förhållandevis lättillgänglig. Den kan därför rekommenderas både dem som är intresserade av brittisk politik i allmänhet, och dem som är intresserade av politisk marknadsföring och politikens marknadsorientering i synnerhet. För de som forskar kring politisk marknadsföring och marknadsorientering bör boken ses som självklar läsning. (20070114) (B)
"Political Persuaders. The Techniques of Modern Election Campaigns", av Dan Nimmo (Transaction Publishers, 2001)
Den här boken gavs ut för första gången redan 1970, men nytrycktes tillsammans med ett nytt förord för några år sedan. Det kan kanske verka lite märkligt att rekommendera en bok som har över 30 år på nacken, men detta är en av de första böckerna om professionaliseringen av politiska kampanjer och tillhör klassikerna i den genren. Märkligt nog känns den dessutom aktuell även idag, om än på ett speciellt sett. När man läser Nimmos beskrivningar och analys av hur valkampanjer bedrevs i USA på 1960-talet och jämför med hur valkampanjer bedrivs i Sverige idag blir det nämligen uppenbart hur missvisande det är att tala om att svenska valkampanjer har "amerikaniserats". På många sätt ligger Sverige 2006 fortfarande efter USA på 1960-talet, sett till graden av professionaliseringen av politiska kampanjer. Om det sedan är på gott eller ont är en helt annan fråga, där Nimmo antagligen skulle svara att det huvudsakligen är positivt att utvecklingen här inte har kommit lika långt som där. I vilket fall erbjuder "Political Persuaders" tankeväckande läsning. (20061211) (A/B)
"Effective Crisis Communication. Moving From Crisis to Opportunity", av Robert R. Ulmer, Timothy L. Sellnow & Matthew W. Seeger (Sage, 2007)
Om man vill läsa en introducerande bok som handlar om kriskommunikation kan "Effective Crisis Communication" rekommenderas. Det är en lärobok som inte förutsätter några egentliga förkunskaper alls, vilket både är dess styrka och svaghet. Den är mycket lättläst och pedagogiskt skriven, men att den inte bjuder något motstånd kan också leda till att man inte tvingas tänka till tillräckligt mycket för att den ska vara riktigt givande. Men som en introducerande bok på A-nivå tror jag att den fungerar mycket bra. Söker man en bok som både kräver och ger lite mer kan Timothy Coombs "Ongoing Crisis Communication" (se nedan) rekommenderas. (20061119) (A)
"Going Dirty. The Art of Negative Campaigning", av David Mark (Rowman & Littlefield, 2006)
I samband med den senaste valrörelsen var det många som påstod att det har blivit vanligare med negativa kampanjer och mer eller mindre smutsiga kampanjtrick. Negativa kampanjer är dock på intet sätt nya. Mindre etiskt riktiga metoder har alltid använts, och det går knappast att hävda att de successivt blir allt vanligare. Snarare varierar det från val till val. Det gäller både Sverige och USA, även om negativa kampanjer är betydligt vanligare i det stora landet i väster än i Sverige. Det blir om inte annat uppenbart när man läser David Marks nya bok "Going Dirty". Den är närmast journalistiskt skriven, och som sådan är den mycket lättillgänglig. Om man är intresserad av amerikanska valkampanjer i allmänhet och användandet av negativa kampanjmetoder i synnerhet är den därför mycket läsvärd. Att den är journalistiskt skriven är samtidigt bokens svaghet: någon systematisk forskning handlar det inte om, vilket gör att den inte ger någon heltäckande bild av hur vanliga negativa kampanjmetoder egentligen är. Däremot ger den en rad historiska och aktuella exempel på olika typer av negativa kampanjer, både sådana som varit framgångsrika och sådana som har misslyckats, och det är nog så intressant. (20061105) (A/B)
"Accounts, Excuses, and Apologies. A Theory of Image Restoration Strategies", av William L. Benoit (State University of New York Press, 1995)
I både vardagslivet, arbetslivet och politiken tillhör det vardagen att människor eller organisationer utsätts för kritik. Den kan vara mer eller mindre allvarlig och ha olika avsändare, men behovet av att bemöta kritik och därmed att reparera sitt anseende är återkommande. Vilka strategier finns det då för att bemöta kritik och reparera en persons eller en organisations anseende?
Detta är grundfrågan i den här boken, som bör läsas av alla som forskar kring kriskommunikation och krishantering. Den förtjänar också att läsas av personer som arbetar med eller bara är intresserad av dessa frågor, även om boken i första hand är skriven för en akademisk publik. Enligt Benoit finns det i grunden fem huvudstrategier – med sammantaget tolv delstrategier – att välja mellan, däribland förnekande, försök att undfly ansvar, och att reducera allvaret i det man kritiseras för. Olika strategier fungerar dock olika bra i olika fall, och använder man fel strategi i ett givet fall kan det få en motsatt effekt på så vis att anseendet skadas ytterligare istället för att repareras. Det är regeringens hantering av tsunamikatastrofen och folkpartiets hantering av det olaga intrånget i socialdemokraternas intranät två exempel på. Trots att boken är drygt tio år gammal känns den lika aktuell idag, och den tillhör fortfarande en av de viktigaste böckerna på området. (20060909) (B/C)
"Persuasion. Theory & Research", av Daniel J. O´Keefe (Sage, 2002)
Varje dag utsätts vi av en rad olika försök att påverka och övertala oss. Det kan vara av politiker, företag, organisationer eller vänner och bekanta, och det som de försöker påverka är våra attityder, åsikter och beteenden. Men hur fungerar vi människor när vi tar emot information av olika slag? Hur nära hänger våra beteenden samman med våra åsikter och attityder? Och på vilket eller vilka sätt är effekterna av propaganda och övertalningsförsök beroende av faktorer som har med avsändaren, innehållet, mottagaren och sammanhanget att göra? Detta är några av de frågor som tas upp i "Persuasion", som är en mycket läsvärd bok för den som vill förstå hur propaganda- och övertalningsprocesser fungerar och effekterna av sådana processer. Det är också en mycket relevant bok, just därför att vi alltid är utsatta för övertalningsförsök – inte minst ett valår som detta. (20060630) (B)
"The Politics of Crisis Management. Public Leadership under Pressure", av Arjen Boin, Paul ´t Hart, Eric Stern & Bengt Sundelius (Cambridge University Press, 2005)
Detta är utan tvekan en av de bästa böckerna jag har läst hittills inom området krishantering och kriskommunikation. På ett mycket välstrukturerat, genomtänkt och välformulerat sätt beskriver och analyserar författarna de utmaningar som kriser ställer politiska ledare inför. Det gäller samtliga de fem faser som författarna beskriver: att förstå en kris, att fatta beslut om dess hantering, att skapa mening och förståelse hos allmänheten, att avsluta krisen och att lära sig av den. Boken är också praktisk, i den meningen att dess resonemang, analyser och förslag är lätta att relatera till den praktiska verkligheten. Under läsningen tänkte jag därför flera gånger att detta är en bok som Freivalds som Persson skulle ha behövt läsa för att inte göra de misstag som gjordes i samband med tsunami-katastrofen, men också av andra nuvarande och framtida politiska ledare. Inget är så praktiskt som en bra teori, brukar det ibland heta, och det är ingen slump att jag tänkte på det talesättet när jag läste den här boken. Den kan därför rekommenderas alla som av teoretiska eller praktiska skäl vill förstå och lära sig mer om krishantering i politiska sammanhang. (20060515) (A/B)
"Public Relations. Strategies and Tactics", av Dennis L. Wilcox & Clen T. Cameron (8th edition, Pearson Allyn & Bacon, 2006)
Public relations tillhör inte de områden som jag kan lika väl som exempelvis politisk kommunikation, men under det senaste året har jag försökt fördjupa mina kunskaper inom public relations-teori. Som en del av detta har jag läst några introduktionsböcker, varav "Public Relations. Strategies and Tactics" är en. Det är också den bästa av de jag har läst hittills. Den ger en bred bild både av centrala begrepp och teorier och täcker hela processen från planering till forskning, genomförande och utvärderingar av kampanjer. Den tar också upp aspekter som handlar om opinionsbildning generellt och övertalning mer specifikt, liksom krishantering och kriskommunikation. Till skillnad från en del andra böcker problematiserar den också centrala begrepp. Den visar också hur public relations kan tillämpas på områden som handlar politik, företag, ideella organisaationer och utbildning. Vissa kapitel känns väl amerikanska för att vara relevanta för en svensk läsare, men de kan man lätt hoppa över. Sammantaget är detta därför en bok som kan rekommenderas de som vill ha en introduktion till public relations-teori, och den bör fungera utmärkt som kurslitteratur på A- och B-kurser på universitetsnivå. (20060316) (A/B)
"The Idea of Political Marketing", av Nicholas J. O´Shaughnessy & Stephan C.M. Henneberg (red) (Praeger, 2002)
I takt med att vi närmar oss valet verkar det som om intresset för politikens marknadsföring marknadsorientering – political marketing – ökar. Det finns dock många missförstånd kring fenomenet och teorin, där det inte minst är vanligt att man blandar ihop professionaliseringen av politiska kampanjer med politikens marknadsorientering. Internationellt finns det också olika tankeskolor med något olika sätt att definiera och förstå political marketing och det närbesläktade political market-orientation. För den som verkligen vill förstå fenomenet och teorierna kring politikens marknadsorientering erbjuder emellertid "The Idea of Political Marketing" mycket intressant läsning. Boken vänder sig till teoretiker snarare än till praktiker och vissa förkunskaper underlättar läsning, men boken tillhör ändå eller just därför en av de mest intressanta hittills om politikens marknadorientering. (20060120) (C)
"Responding to Crisis. A Rhetorical Approach to Crisis Communication", av Dan P. Millar & Robert L. Heath (red) (Lawrence Erlbaum Associates, 2004)
Krishantering handlar ytterst om kriskommunikation och därmed också om retorik, både före, under och efter en kris. Ur det perspektivet behandlar en rad olika författare i den här boken olika aspekter av krishantering och kriskommunikation. Som alltid i antologier är vissa kapitel mer intressanta än andra, och det finns alltid risk för upprepningar. Till exempel blir det lätt tjatigt när tjugo olika författare ska ge sina definitioner av vad en "kris" är. Som helhet är boken ändock mycket läsvärd och den innehåller kapitel av en rad ledande forskare på området. Den bör därför vara av intresse för såväl praktiker som studenter, lärare och forskare i kriskommunikation och PR. (20051201) (B)
"Ongoing Crisis Communication. Planning, Managing, and Responding", av W. Timothy Coombs (Sage, 1999)
Under den senaste tiden har jag haft anledning att fördjupa mig något i kriskommunikation, ett område som inom forskningen hör till PR men vars insikter går att applicera även inom politisk kommunikation. En bok som jag tycker fungerade väldigt bra som introduktion till kriskommunikation är "Ongoing Crisis Communication". Den ger en heltäckande, lättläst och välstrukturerad bild av forskningen kring kriskommunikation i en kris tre faser: före krisen, under krisen och efter krisen. På gott och ont vänder sig boken delvis till praktiker, och kan därför rekommenderas till såväl studenter som forskare och praktiker. Kanske en bok för utrikesdepartementet, när det nu ska omorganisera sin krisberedskap efter förra årets problem i samband med tsunami-katastrofen? (20051118) (A)
"The Marketing of the President. Political Marketing as Campaign Strategy", av Bruce I. Newman (Sage, 1994)
Trots att det nu är över tio år sedan "The Marketing of the President" – en av de första böckerna om political marketing – publicerades är den fortfarande mycket läsvärd. På ett mycket lättillgängligt sätt går Newman igenom grunderna i vad politikens marknadsorientering som strategi innebär, och applicerar det på det amerikanska presidentvalet 1992. Även om det inte går att överföra alla delar direkt till Sverige, är boken ändå relevant och en utmärkt introduktion till den som vill lära sig mer om politikens marknadsorientering; nog så aktuellt även i vårt land med tanke på nästa års riksdagsval. (20051027)(A)
"Crystallizing Public Opinion", av Edward L. Bernays (Kessinger Publishing, 2005)
Förra året återutgavs Bernays klassiska bok "Propaganda", ursprunligen utgiven 1928 (se nedan). Nu går även Bernays´första bok från 1923 – Crystallizing Public Opinion – att få tag på. Den kan varmt rekommenderas alla som är intresserade av PR, politisk opinionsbildning och propaganda. Även om boken är över 80 år gammal, är den fortfarande aktuell på samma sätt som Walter Lippmans "Public Opinion" är det. Teknikerna för opinionspåverkan har förvisso förfinats och utvecklats, men det grundläggande tänkandet är i stora drag detsamma. Dessutom har Bernays´böcker fördelen att de ofta är rakt på sak, och måhända mer ärliga än en del moderna beskrivningar av hur opinionspåverkan går till. (20050808) (A/B)
"Global Electioneering. Campaign Consulting, Communications, and Corporate Financing", av Gerald Sussman (Rowman & Littlefield, 2005)
Detta är en bok som är starkt kritisk mot framförallt USA när det gäller situationen och trenderna för politiska kampanjer och konsulternas plats i dem. Den är också kritisk mot teorierna om en teknologiskt driven och fortgående professionalisering av politiska kampanjer. Enligt Sussman bortser de helt från hur valkampanjerna och konsulterna är påverkade och en del av det neoliberala kapitalistiska systemet, där storföretag och andra kapitalstarka aktörer har ett intresse av valkampanjer allt mer präglade av professionella och starkt specialiserade konsulter. Valkampanjer är helt enkelt business, inte en fråga om en process för att låta folkviljan styra.
Även om jag inte instämmer i alla delar eller är lika kritisk tycker jag att "Global Electioneering" är värd att läsa. Det är alltid ett demokratiskt problem när pengar får för stort inflytande över politiken, och även om det finns mycket som skiljer Sverige från USA, påverkas vi av globala trender. Dessutom är boken välskriven och en viktig motvikt till den litteratur som bortser från hur politiken påverkas av den politiska ekonomins strukturer och intressen. (20050618) (B/C)
"The Politics of Marketing the Labour Party", av Dominic Wring (Palgrave, 2005)
Litteraturen om politikens marknadsorientering och om professionaliseringen av politiska kampanjer lider ofta av bristen på historiskt perspektiv. Sålunda skrivs historien om brittiska Labours förnyelse ofta med startpunkt i Neil Kinnocks och Tony Blairs partiledarskap. Som Wring visar i sin nya bok är det emellertid en felsyn. Historien är längre än så, och kampen mellan de som står för en "produktorienterad" eller ideologisk syn på politiken och de som står för en "marknadsorienterad" eller pragmatisk syn har funnits inom Labour åtminstone sedan 1930-talet. I stora drag gäller detsamma troligen andra partier också, i såväl England som Sverige. För den som vill förstå brittiska Labour av idag, eller kraftfälten som arbetat mot eller för utvecklingen mot mer professionella kampanjer och marknadsorienterade partier i allmänhet, är "The Politics of Marketing the Labour Party" mycket läsvärd. (20050328) (B)
"Lobbyisterna – om professionalism och engagemang i kundernas tjänst", av Cecilia Stegö Chilò (red) (Precis, 2005)
När de svenska PR-företagens samarbetsorganisation Precis ger ut en bok om lobbyisterna är det lätt att misstänka att det främsta syftet är att öka branschens legitimitet. Det förhindrar inte att boken är läsvärd, inte minst för de som vill få en inblick i den svenska PR-branschen och dess aktuella debatter. Särskilt intressanta är de inlägg som handlar om ifall konsulterna bör vara engagerade i de företag, organisationer eller frågor de företräder, eller om de, likt advokater, ska hålla distans till uppdragsgivarna och deras agendor. Boken kan beställas gratis via Precis hemsida. (20050206) (A)
"Packaging Politics. Political Communications in Britain´s Media Democracy", av Bob Franklin (andra utgåvan, Arnold, 2004)
Om man är intresserad av brittisk politisk kommunikation tillhör "Packaging Politics" en av de böcker man bör läsa. I denna andra utgåva beskriver och analyserar Franklin samspelet mellan de politiska aktörerna och medierna, med ett ofta kritiskt förhållningssätt. Det gäller inte minst hur politiska "spin doctors" arbetar för att händelser och politiska förslag ska rapporteras på bästa möjliga sätt. Det bidrar enligt Franklin till att sanningen och människors rätt till sanningsenlig information offras till förmån för partipolitisk nytta. Även om man kanske inte delar Franklins ofta kritiska förhållningssätt, är boken mycket välskriven och läsvärd. (20050121) (B)
"Propaganda", av Edward Bernays (IG Publishing, 2004)
Edward Bernays är en av de personer som har betytt mest för utvecklingen av och det tidiga tänkandet kring public relations. Hans bok "Propaganda" från 1928 tillhör de verkliga klassikerna om propaganda och PR. Länge var den mycket svår att få tag på, men nu finns den äntligen i nytryckning. Trots att den är mer än 75 år gammal känns den märkligt aktuell, och den kan starkt rekommenderas till alla som är intresserade av PR, propaganda, news management och strategisk politisk kommunikation. (20041207) (A/B)
"Propaganda and Persuasion", av Garth S. Jowett & Victoria O´Donnell (Sage, 1999)
Detta är en utmärkt introduktion för den som är intresserad av propagandans, övertalandets och övertygandets historia, tekniker och nutida användande. Boken har ett brett fokus och saknar därför i vissa avseenden djup, men lämpar sig just därför som en introduktionsbok. Den är dessutom välskriven och sammantaget mycket läsvärd. (20041110) (A/B)
"Political Marketing – the key to electoral success or the cause of democratic turmoil?", av Jennifer Lees-Marshment (Demokratiinstitutet, 2004)
För den som är intresserad av vad "political marketing" innebär är Jennifer Lees-Marshments nya rapport den bästa introduktion som går att få tag på. På endast cirka 30 sidor ger hon en lättillgänglig beskrivning av political marketing som teori och praktik, och varvar teoretiska resonemang med exempel från hur partier arbetar i olika länder. Rapporten är utgiven och kan köpas av Demokratiinstitutet. (20040910) (A)
"Propaganda. Så påverkas du", av Martin Borgs (Atlas, 2004)
På svenska finns det inte särskilt många böcker om politik och PR. Det är synd – med tanke på den stora betydelse som olika sätt att medvetet påverka människors tänkande och verklighetsuppfattningar har, behövs det mycket mer forskning och debatt kring betydelsen av PR i politiken. Därför är Martin Borgs nya bok mycket välkommen. Borgs, som arbetar på PR-byrån Hill & Knowlton och 1997 utsågs till årets lobbyist, erbjuder i boken många intressanta och roliga anekdoter från arbetet bakom kulisserna, och kombinerar dessa med mer allmängiltiga resonemang kring politisk påverkan och opinionsbildning. Som en introduktion till frågor om politik och PR är boken mycket läsvärd, även om en del resonemang är lite väl tillspetsade och förenklade. (20040412) (A)
"Global Political Campaigning. A Worldwide Analysis of Campaign Consultants and Their Practices", av Fritz Plasser och Gunda Plasser (Praeger, 2002)
Av de böcker jag har läst som handlar om strategisk politisk kommunikation är detta en av de allra bästa. På ett systematiskt och genomtänkt sätt undersöker och analyserar Plasser och Plasser hur kampanjer bedrivs i olika länder och hur sättet att bedriva kampanjer påverkas av bland annat ländernas politiska system, juridiska regleringar och kulturella faktorer. Inom en genre där USA-dominansen ofta är bedövande är "Global Political Campaigning" en välskriven och viktig påminnelse om att USA i många fall är undantaget – inte regeln. Boken visar också att talet om en pågående "amerikanisering" av valkampanjer världen över är både förenklat och missvisande. (20040405) (B/C)
"Political marketing and British political parties. The party´s just begun", av Jennifer Lees-Marshment (Manchester University Press, 2001)
Inom den växande litteraturen kring political marketing – som på svenska har översatts till politikens marknadsorientering – tillhör Jennifer Lees-Marshments bok en av de böcker man bör läsa. I den analyserar hon den brittiska politiken och Labours och Tories sätt att bedriva kampanjer under de senaste 20 åren. Till skillnad från många andra teoretiker inom området argumenterar hon samtidigt för att ett partis valkampanj inte kan ses fristående från vare sig partiorganisationen eller sakpolitiken. Ett marknadsorienterat parti är ett parti som tar sin utgångspunkt från väljarnas självupplevda behov, förhoppningar, verklighetsuppfattningar och önskningar – och anpassar såväl politikens innehåll som kampanjerna till dessa. Lees-Marshment argumenterar samtidigt för att det parti som är mest marknadsorienterat, är det parti som kommer vinna framtida val. Visserligen tvivlar jag på att hon har rätt i just den slutsatsen, men boken är både teoretiskt intressant och välskriven, och kan därför rekommenderas de som är intresserade av nutida trender inom strategisk politisk kommunikation. (A/B)
"Handbook of Political Marketing", av Bruce I. Newman (red) (Sage Publications, 1999)
Den här boken hör till de som "måste" läsas om man är intresserad av strategisk politisk kommunikation. På närmare 800 sidor går en lång rad ledande internationella forskare igenom olika aspekter av politikens marknadsorientering, från dess teoretiska grunder till hur man bedriver kampanj, hur man analyserar kampanjernas utgångslägen, hur man utvecklar politiska strategier och hur politikens marknadsorientering förhåller sig till demokratin. Som alltid i antologier är vissa kapitel mer läsvärda än andra, men som helhet är boken mycket givande. Vissa förkunskaper kan dock vara bra att ha innan man börjar läsa den. (C)